Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Opera: Kostymfest när Norrlandsoperan kom med saga till Sundsvall och Härnösand

Operarecension
Norrlandsoperan: Den listiga lilla räven
Musik: Leos Janacek
Regi: Wilhelm Carlsson
Dirigent: Dalia Stasevska
Scenografi och kostymdesign: Marcus Olson
På scenen: Magdalena Risberg, Matilda Paulsson, Jakob Högström med flera
Norrlandsoperans symfoniorkester och barnkör
Tonhallen, måndag; Härnösand, lördag

Annons

När Norrlandsoperan kommer på besök sker det alltid storskaligt. Även om själva operan inte är en helafton utan en rätt okänd entimmes familjeföreställning.

Handlingen i Leos Janaceks "Den listiga lilla räven" är en rätt besynnerlig historia om en rebellisk räv som rättmätigt flyr undan fångenskap och förtryck, men som också - som det verkar - rätt självsvåldigt dödar en tupp och stjäl bostaden från en grävling efter att ha läxat upp omgivningen med feministiska och politiska kampord. Det är som om det inte riktigt finns tid att arbeta upp en så komplicerad karaktär som räven ska vara.

Dessutom tycks Janacek ha satsat mer på orkestermusikens roll som stämningsskapare - vilket han har lyckats med, den är tät, idérik, varierad och full av musikalisk fantasi - än på att ge sångarna utrymme för att briljera. Han kunde gott ha gett dem några vackra, melodiska och minnesvärda arior och sånger att blomma ut i, inte minst när en del av den tänkta publiken är barn.

Läs mer: Älskvärd opera i djurkostym

Men Norrlandsoperans som alltid utmärkta sångare gör det bästa av situationen och närmast stor operadramatik kommer mötet mellan huvudkaraktären, räven Skarpöra, och hennes kavaljer. Här blir det stor känsla när Skarpöra slits mellan sin stolta okuvlighet och sin kärlekslängtan, och här kan man njuta av samspelet mellan två mycket fina sångare, den mjukare sopranen Magdalena Risberg och mezzon Matilda Paulsson, som äger mer skärpa och sting. Tonhallens akustik bar dock generellt inte sången helt tydligt över orkestern, så det var tur att det fanns textmaskin.

Men iscensättningen, scenografin och kostymen, vilken fest! Här har inget sparats på att ge en visuell upplevelse, ingen statistroll är för liten för att kostymdesignern Marcus Olsons kreativitet riktigt har gått loss på alla insekter, djur och fåglar som, höll jag på att säga, egentligen bara ett barn borde ha kunnat fantisera fram så obegränsat och rikt. Det är ständigt nya färger, fluffigheter, figurer och fantasimasker, fyndiga och uttänkta in i minsta detalj, och till och med i sista scenen presenteras nya skapelser. Och när den projicerade jättemånen stiger över gräskullescenografin riktigt svindlar det.

Läs mer: Teatervåren i Sundsvall

Det blir en scenisk magi som det är synd att inte fler Sundsvallsbor tog chansen att se. Visst har det varit ett par veckor med osannolikt stort utbud, men i alla fall - vi vet att Norrlandsoperan borgar för kvalitet. Levande, välspelande orkester, stor uppsättning med många på scenen - och en visuell sagoförtrollning som går utanpå det mesta.