Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alla barn har inte nyckeln till en rik fritid

/
  • Att barn sitter vid datorn är inte ett problem. Men om de inte gör annat har vi ett stort problem.

Annons

Klass syns överallt – inte bara i plånboken och i vilket bostadsområde man bor i. Så klart syns klass även i hur ungarna spenderar sin fritid. Jag blev alltså inte speciellt förvånad när Statens medieråd kom med sin rapport Unga och medier härom veckan.

Där presenteras fakta om hur barn och ungas medievanor påverkas av föräldrars härkomst, utbildning och inkomst. Där konstateras bland annat att barn till lågutbildade föräldrar (utbildning är en indikator på socioekonomiska förhållanden)  tittar mer på tv och använder digital teknik mer än barn till högutbildade. Barn i generellt missgynnade grupper har alltså mer skärmtid än andra barn. Hur ska man förhålla sig till det?

Att barn till lågutbildade har mer skärmtid än andra ungar kan ses i ljuset att vi är i en tid då övervikt är ett realt problem och där läskunnigheten sjunker. Och gissa vilka grupper som är särskilt drabbade av det?

Men att barn spenderar tid framför tv:n, datorn, paddan eller smarta telefoner är i sig inget problem. Via dataspel kan barn lära sig engelska fraser, de tränar sig på att lösa problem, lär sig att agera smart på sociala medier, träffar kompisar som har samma intressen. Barn kan följa bokbloggare, googla upp på Youtube hur man ritar ögon, titta på naturprogram och chatta med vänner på andra sidan jordklotet. Tv och den digitala världen öppnar upp fantastiska dörrar till tusen olika världar. Det är något som vi inte får glömma bort.

Media och den digitala tekniken är väldigt ofta en stor kunskaps- och glädjegåva. Men många timmars skärmtid för barn måste naturligtvis också problematiseras: själva bondförnuftet säger att det är osunt. Människan behöver mer än en skärmvärld för att utvecklas till sin fulla potential, det gäller både intellektuellt och kroppsligt.

Ett annat problem med barn som är högkonsumeter av skärmtid är att fritiden blir ensidig. Att spela Minecraft är roligt och utvecklande för barn. Men att b-a-r-a göra det ger förmodligen ett i längden en fattig vardag med mindre stimulans och därmed mindre erfarenheter som kan användas i nuet och i framtiden. Man får helt enkelt lära sig mindre, veta mindre och uppleva mindre och det sammantaget är naturligtvis inte gynnsamt för barnet.

Barn  däremot som hade turen att födas i familjen där de ekonomiska musklerna finns, lägg till kunskap och tid, får spela Minecraft på fritiden OCH sedan åka till fotbollsträningen samt gå på pianolektioner. Fritidspaletten gnistrar.

Går det att göra något åt saken att barn i olika grupper har olika fritidsliv? Ja, en hel del. Föreningslivet är en enormt viktig resurs och kan sträva efter låga avgifter så alla barn kan vara med. Föräldragrupper kan hjälpa varandra med hämtning och skjutsning av barn till aktiviteter så att även barn som tillhör familjer utan bil eller chans till transport har en möjlighet att ta sig till och från olika lokaler. Bibliotek och skolan har naturligtvis en roll, liksom bildningsförbund som kan erbjuda billiga och roliga kurser för barn.

Här är också Sundsvalls kommun en förebild som har gratis kulturskola – alla ska kunna delta, oavsett föräldrarnas plånbok. Alla barn förtjänar och behöver mer stimulans på sin fritid än det skärmar kan ge.

Twitter: @LinaNJuuso

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons