Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alla löften kan inte vara huggna i sten

Annons

Den brittiske labourledaren Ed Miliband fick ta emot både spott och spe inför valet för sin idé att låta hugga in ett antal vallöften i sten. Fast han vann mycket uppmärksamhet också. Hans syfte var förstås att inför väljare som är skeptiska mot politiker säga: Dessa löften kommer jag att hålla. Det hjälpte honom inte i den här gången. Men att hålla löften är faktiskt vad de flesta politiker försöker göra. Inte minst svenska politiker är bra på det. Fast allt blir betydligt svårare när regeringarna är svaga, och/eller kriserna är stora.

Men politikerna får samtidigt vara försiktiga så att de inte låser fast sig i detaljlöften. För verkligheten har ovanan att ändra på sig. Det som en gång var klok politik behöver inte vara det för alltid. Inte sällan visar sig dessutom åtgärder, förändringar, som genomförts med de bästa föresatser, slå fel - fullständigt fel.

Ett exempel från partiledardebatten i SVT i söndags åskådliggör det. Där försökte de borgerliga att tala om bostadssubventioner som något förlegat. Man berömde sig för att det nu byggs. Men fakta i målet är ju att byggandet rasade när de borgerliga tog över 2006 just därför at man avskaffade investeringsbidraget och använde pengarna till skattesänkningar.

Bostadsbristen som då var koncentrerad till storstäderna, är nu ett fenomen som slår hårt över hela landet. Det är också därför det är klokt att göra om det ROT-system där kostnaderna för att bygga om skenar, för att i stället prioritera nybyggnation. En del försöker säga att det bara gynnar storstäderna. Men vi behöver nybyggen även här, och det är ju bland miljonvillorna i storstaden ROT-pengarna i första hand hamnar.

Men inte heller från sossehåll blir allt rätt. Under djupaste 90-talskris enades de borgerliga och sossarna om att lägga ökat ansvar och ökade kostnader på arbetsgivarna genom ett så kallat arbetsgivarinträde i sjukförsäkringen. Behovet av friska pengar var det viktigaste i det akuta läget. Men där fanns också tanken att en hel del sjukskrivningar berodde på dåliga arbetsförhållanden. Det är lika sant i dag som då.

Med ökade kostnader för sjukskrivna anställda skulle det därmed löna sig bättre för arbetsgivare att skapa en bättre arbetsmiljö. Tyvärr bortsåg man då från alla de sjukdomar som inte har med arbetet att göra. Det har ökat rädslan för att anställa framförallt bland småföretagen. Ändå utvidgades systemet med ett tvåårigt medfinansieringsansvar när sjukskrivningarna åter började öka för 15 år sen. De borgerliga ändrade sen det hela till det kritiserade utförsäkringssystemet och de minsta företagen har fått lite lättnader.

Inspektionen för socialförsäkringen har nu undersökt effekten av det kortvariga mer storskaliga försöket. De hittar positiva effekter i form av ökad rehabilitering, men i övrigt påverkades inte sjukskrivningarna.

Därmed skulle jag säga, borde man låta Försäkringskassan ta kostnaden från början, i stället för de enskilda företagen. En allmän sjukförsäkring är effektiv då den utjämnar risker mellan människor, så att alla kan få en försäkring. En gemensam arbetsgivaravgift är effektiv när det gäller att utjämna kostnaden för de egna anställdas sjukfrånvaro. På så vis, tack vare att arbetsgivaravgifterna fördelar utgifter för sjukskrivna anställda mellan företagen, bör det kunna bli fler jobb då risken att anställa minskar.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons