Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Biblioteken sprider ljus att ta vara på

/

Annons

Mannen på busstationens vänthall i Sundsvall log vänligt mot mig. Utanför blåste det kalla decembervindar. Vi var många som sökte värmande skydd i lokalen i pausen innan våra olika resor startade igen.

Mannen började tala med mig på bruten knagglig svenska. Jo, sa han, det var så svårt, det här med svenska språket. Han gick i skolan och studerade svenska för invandrare. Den svenska grammatiken var nästan obegriplig sa han och skrattade. Och jag nickade, om det kunde jag verkligen hålla med. Min första grammatiktentamen på universitetskursen i våras fick jag underkänt på, trots att svenska är mitt första språk. Så inte är det helt lätt inte.

Mannen sa att den bästa språkskolan var att samtala med svenskar. Använda språket. Det var väl därför han började prata med mig antog jag.

Han kom från Eritrea och hade bott i Sverige i cirka ett och ett halvt år. Den första tiden spenderade han i en lägenhet i Kiruna.

- Min gamla hemstad!, utropade jag och vi fick genast ett ämne att samtala om.

Om den stränga kylan i december i gruvstaden och all snö som nästan täcker staden. Om natten - som är om dagen - under vintertiden.

Sedan började vi tala om vardagen i nutid. Mannen brukade gå till biblioteket i sin jakt efter det nya språket – svenskan - som nu skulle bli hans. Han lånade enkla barnböcker och läste högt för sig själv. Pluggade in nya ord: som bil, båt, hus, kylskåp. Att det heter timme när det passerat sextio minuter. Vi hittade nu alltså ännu en till gemensam nämnare under vår dialog – kärleken till biblioteken.

Vi pratade om de böcker vi lånade från bibliotek och enades om att vi därmed får biljett till fördjupad kunskap.

När jag åkte buss hem scrollade jag twitterflödet. Såg en länk om en artikel som hette "Biblioteken och människor på flykt". Med tanke på dagens möte väcktes nyfikenheten på vad avsändarna - Svensk biblioteksförening – hade att skriva.

Föreningen ville synliggöra hur de svenska biblioteken idag är en viktig del i att ta emot människor som flytt från krig. Biblioteken försöker möta upp de nya behov som finns i och med flyktingvågen - de jobbar på med justerade öppettider i filialer nära flyktingboenden, det finns en extra servicetanke kring bokbussarnas rutter. Lägg därtill språkcafér och sagostunder på olika språk. Allt sker och arrangeras i enlighet med bibliotekslagen - där uppdraget för biblioteken är att verka för det demokratiska samhällets utveckling.

Många bibliotek utökar sitt utbud av litteratur med böcker på språk som till exempel tigrinja och persiska. Jag känner igen mycket av det nämnda från mitt eget bibliotek i Härnösand. De jobbar aktivt med integrering och antirasism. Känner tacksamheten över människors förmåga, för det här engagemanget ska ses i ljuset om de larm som kommit från bibliotekspersonal om ohållbar och psykisk knäckande arbetsmiljö i delar av landet.  

Trots det kommer inga rop om stängda dörrar – utan dörren öppnas med ett stort välkommet. Sverige växer och biblioteken tänker vara en del i det.

Så: Låt bokstäverna regna mjukt och vackert över hela Sverige så människoblommor får näring.  Det är genom orden och språket vi når varandra.

Twitter: @LinaNJuuso

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons