Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brittisk höger målar in sig i ett hörn

Annons

Terrordåd och flyktingkris. EU har nog med problem. Den brittiska högerns flörtande med EU-skeptikerna är alltså inte det mest akuta problemet just nu. Det vore inte bra för vare sig Sverige eller EU om Storbritannien skulle lämna EU. Men det finns ännu fler problem.

Efter åratal av dikterande från framförallt tyskt håll, som i ivern att skydda tyska banker inte dragit sig för att driva ner Grekland i djup recession, är det nu dags för en motreaktion. I Portugal fick vänstern en stor majoritet av väljarnas röster. Men uppenbarligen överraskar det många att man visade sig beredda att därför fälla den center-högerregering, som styrt efter EU:s nedskärningsdirektiv. Frågan är om en alternativ politik blir lättare för portugiserna nå än för grekerna, som ju i stor utsträckning fick vika sig. Det återstår att se om en vänsterregering verkligen kan bildas, först måste presidenten ändra sig så att den kan bildas. Alternativet tycks vara nyval.

Åtstramningspolitiken i EU borde ändå redan ha nått vägs ände. Själva idén att spara sig ur en akut finanskris var inte bra. Utöver att den drivit upp arbetslösheten i många länder, så har den ökat motsättningarna inom EU som i allt mindre utsträckning har politiker som försöker se till EU-ländernas gemensamma intressen. I stället har de nationalistiska stämningarna stärkts på ett oroväckande sätt. Flyktingkrisen åskådliggör problemet på ett närmast övertydligt vis då allt, på högerpopulisternas maner, verkar vara någon annans problem.

Till detta kan läggas det katalanska problemet som blir allt mer akut. Om Katalonien gör sig självständigt har hela EU ett problem, eftersom Spanien inte accepterar detta. Om Storbritanniens konservative premiärminister David Cameron driver sitt land ut ur EU, så lär därtill den skotska frågan återkomma. För i Skottland är en bred majoritet för EU-medlemskapet.

Vad är det då Cameron ställer som villkor för att kampanja för ett ja i den folkomröstning som väntas äga rum redan nästa år.

1. EU-länder som inte är med i euroland ska slippa betala för eurons problem och ändå ha tillgång till hela den inre marknaden. Här har Sverige samma uppfattning. Kravet verkar enkelt att uppfylla. Det är så det i allt väsentligt fungerat hittills.

2. EU:s konkurrenskraft ska stärkas – det lär få motsätta sig – och regelverket ska förenklas. Sånt är populärt. Men om det på nyliberalt maner betyder att arbetsrätt och facklig frihet ska inskränkas, så är det inte acceptabelt. Men här har Storbritannien redan undantag, som den brittiska vänstern får bekämpa efter förmåga.

3. Makt ska flyttas från Bryssel till nationella parlament och man vill slippa det Lissabonfördraget säger om en allt fastare sammanslutning, något som på intet sätt omsatts i verkligheten sen det fördraget trädde i kraft 2009.

Det fjärde och sista kravet blir svårast för Cameron att få igenom. Medborgare från andra EU-länder ska få begränsad tillgång till det brittiska välfärdssystemet. Först efter fyra år i landet i arbete ska man få dessa rättigheter. Hos oss måste man i många fall hur som helst kvalificera sig till skyddsnätet. Jag vet inte hur det fungerar i Storbritannien. Men fyra år låter hur som helst svårt att få andra länder acceptera när det gäller medborgare från andra EU-länder som jobbar i Storbritannien. Cameron målar in sig i ett hörn.

EU har stora problem. Utöver terrordåd och flyktingkris. Mest akut att lösa gemensamt är den flyktingström som nu drar över Europa. Misslyckas det hotas – i värsta fall – hela EU-projektet.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons