Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Amorteringskravet var stelbent

/

Annons

Finansinspektionen (FI) drog nyligen tillbaka förslaget om amorteringskrav, sedan Kammarrätten i Jönköping dömt ut det hela som olagligt.

Det sved förstås att bli slagen på fingrarna på detta sätt – minerna på FI:s presskonferens var sammanbitna. Myndigheten gjorde heller ingen hemlighet av att de ville att regeringen skulle ge dem de legala verktyg som krävs för att gå vidare med någon form av amorteringskrav.

För marknaden och bolånekunder är det emellertid bra att förslaget dras tillbaka. Det innehöll nämligen flera allvarliga svagheter.

Den mest uppenbara svagheten var själva tvånget. I vissa skeden av livet passar det dåligt att amortera. Barnfamiljer lever ofta under ansträngda villkor som gör det svårt att amortera. I takt med att barnen och inkomsterna växer, skapas dock utrymme för ett sparande, där amorteringar är ett naturligt inslag. FI:s amorteringskrav skulle ha slagit sig ner vid köksbordet och styrt hushållens privatekonomi utan hänsyn till sådana förhållanden, och därmed trängt undan både konsumtion och sparande.

Inlåsningseffekter var ett annat problem. Amorteringskravet skulle ha gett nya lån sämre villkor än gamla, vilket skulle avskräckt från att flytta – månadsutbetalningarna blir ju större för samma storlek på lånet. Det är knappast vad en redan trögrörlig bostadsmarknad behöver.

Det skulle även haft märkliga och svårförutsägbara effekter på hushåll som renoverar. Ett mindre (nytt) lån för renovering skulle ha förvandlat hela det gamla lånet till nytt, och därmed föremål för amorteringskrav. Det hade alltså inte räckt att amortera av renoveringslånet. Hela det gamla lånet hade varit tvunget att amorteras efter de nya reglerna. Det hade försvårat och fördyrat renoveringar, och sannolikt kostat jobb.

Om nu både regering och myndighet avser återkomma med ett uppdaterat förslag om amorteringskrav, finns uppenbarligen flera förbättringar att göra.

Villaägarna föreslår att ett amorteringskrav – om det alls ska införas – bör riktas mot bankerna snarare än mot enskilda hushåll.

Staten kan rikta krav om genomsnittlig skuldsättning och amorteringstakt mot bankens samlade bolånestock. Därefter får bankerna i förhandling med sina kunder avgöra vilka kunder som ska amortera och i vilken takt. Det ger en flexibilitet i systemet och hushållen fler valmöjligheter och mer inflytande över sin privatekonomi. Samtidigt garanterar det de resultat om lägre skuldsättning som FI eftersträvar.

FI:s förslag innehöll luddiga formuleringar om undantag, som hade blivit svåra att tolka. Med vårt förslag blir det hela en förhandlingsfråga mellan banken och dess kunder, utan inblandning av en stelbent lagstiftning.

Bankerna hade varit tvungna att locka med lägre räntor för lågt skuldsatta och amorterande hushåll, vilket gett sunda signaler om skuldsättning. I dag är det tvärtom; bankerna sänker ränteerbjudandet i takt med att storleken på lånet stiger.

Att amortera är klokt, men hushållen bör ha möjlighet att planera sin privatekonomi i så stor utsträckning som möjligt. Vår modell skapar flexibilitet, ger garanterat lägre skuldsättning i hushållen och sundare drivkrafter för bankerna, och är dessutom genomförbar med de legala verktyg som FI har till sitt förfogande. Nu har FI fått en ny chans att ta till sig det. Vi ser fram emot fortsättningen.

Jakob Eliasson

Samhällspolitisk chef

Villaägarnas Riksförbund

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons