Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Filmen om Malala ingjuter mest hopp i en ovanligt mörk tid

Annons

I dagarna har "He named me Malala" svensk biopremiär. Filmen om Malala, en av de människor som ingjuter mest hopp i en ovanligt mörk tid. Då alla undrar vad man kan göra? För att förhindra terrorn. Dämpa hatet. Malalas fredliga strid handlar om kunskap, delaktighet, att vara räknad med.

I staden Kunduz i norra Afghanistan pågår också en kamp för utbildning. Varje dag. Det är inget som får tidningsrubriker, även om det borde vara så. Varje morgon kikar skolbarn, föräldrar och lärare ut genom fönstret för att se hur beskjutningen går. Om det är någorlunda lugnt, kan barnen springa till sin skola. Den drivs här av Svenska Afghanistankommittén. Eleverna i Kunduz vet allt om terror. De befinner sig bokstavligt talat i utbildningens frontlinje.

Kunduz intogs för några veckor sedan av talibanerna. Det var den utvecklingsfientliga rörelsens största triumf på länge. Även om staden sedan återtogs av den afghanska armen, pågår fortfarande striderna. Om makten. Bland annat över utbildningen.

Malala, som också vet allt om terror och betalar ett personligt pris varje dag, sa i sitt berömda FN-tal: "Extremisterna är rädda för böcker och pennor. Utbildningens kraft skrämmer dem."

Just så. Utbildning och upplysning, som på sikt leder till jobb och delaktighet, inte minst för kvinnor, är det största hotet mot mörkret och medeltiden. Mot extremismen.

Jag har själv så många gånger, i avlägsna byar i Afghanistan, upplevt det Malala talar om. Utbildningens kraft. Sett ljuset i barnens ögon när de plötsligt förstår hur man kan räkna sina får eller sätta ihop tecken till något som går att förstå. För mig är det mäktigare än svärdet.

I Afghanistan och länderna omkring är befolkningen mycket ung. Det har kriget också gjort. Om inte barnen i Kunduz, eller i andra byar i Afghanistan, Irak eller Syrien får springa iväg till sina skolor, sänker sig mörkret. Utan utbildning blir flickorna kvar i hemmet, fortsatt instängda i det gamla. Möjligheterna till framtida jobb minskar. Många tvingas fly. Sannolikheten för rekrytering till det andra, till extremismen, ökar dramatiskt.

För varje elev som ger sig iväg till sin skola, till en delaktighet, tänds ett ljus i mörkret. Vi måste börja någonstans. För mig börjar en bättre värld i den lilla skolan i Kunduz.

"Låt oss starta en global kamp mot analfabetism, fattigdom och terrorism sa Malala. Låt oss ta upp våra böcker och pennor, de är våra mäktigaste vapen."

Lasse Bengtsson

f d informationschef, Svenska Afghanistankommittén, Kabul

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons