Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

För hårt reglerat artskydd drabbar skogsägarna

Annons

En planerad avverkning i Ölme, Värmland, stoppades ifjol när länsstyrelsen sa nej med hänvisning till att den rödlistade svampen bombmurklan fanns i området. Bombmurklan hör hemma i relativt torra områden av granskogsmark med mosstäcke där den får näring genom att bryta ner granbarr.

Statusen för bombmurklan är så kallat ”sårbar” inom ramen för vad Artdatabanken kallar hotad men av den lägsta klassen. I Sverige har man klassat den som sårbar trots att vi har goda förekomster och vi har redan vidtagit stora åtgärder för att den ska bevaras.

Den drabbade skogsägaren, menade att beslutet skulle få stora ekonomiska konsekvenser, överklagade beslutet till Mark- och miljödomstolen, där det blev ett nej. Nu ligger ärendet för avgörande i Mark- och miljööverdomstolen.

I yttranden till domstolen så skev Länsstyrelsen i Värmland att markägaren skulle redovisa varför och med vilka skäl han avsåg att skörda det aktuella skogsskiftet, och om det inte finns andra möjligheter. Till exempel genom att sälja en del av sin fastighet eller ta nya lån. Naturvårdsverket konstaterade i sitt yttrande att den aktuella avverkningen innebär en risk för påverkan på bombmurklans bevarandestatus och att åtgärden därmed inte är förenlig med fridlysningsbestämmelserna i artskyddsförordningen. Naturvårdsverket som myndighet tar inte heller ställning till om markägaren har rätt till ersättning för det intrång i äganderätten som ett sådant avverkningsförbud innebär.

■■ Här hittar du fler insändare och debattartiklar.

Samtidigt pågår en likartad process i Gävleborg, där Skogsstyrelsen med stöd av Länsstyrelsen har förbjudit avverkning på fem skogsfastigheter. Avverkningarna anses nämligen påverka lavskrikans bevarandestatus negativt. Lavskrikan är en kråkfågel som förekommer i granskog äldre än 60 år från Dalälven och norrut.

Vi har alltså ett läge där skogsägare kan inte skörda sin egen skog på grund av myndigheternas agerande. Men de ersätts inte heller på något sätt. Det är knappast ett rättssäkert system som respekterar äganderätten.

Med EU-inträdet fick vi Art- och habitatdirektivet samt Fågeldirektivet. Direktiven skulle ifall den följdes strikt, innebära att allt skogsbruk i praktiken skulle vara förbjudet. Det innehåller nämligen också ett förbud mot att störa fåglar eller skada deras häckningsplatser oavsett var de befinner sig.

Visst det kan finnas skäl att fortsatt freda vissa områden från avverkning och det är viktigt att skogspolitiken fortsatt balanserar miljömålen mot produktionsmålen. Men nuvarande utveckling indikerar att det pågår en positionsförskjutning inom aktuella myndigheternas syn på skogsbruket. Här måste vi som politiker tydligare stå upp för rätten till att bruka skogen och försvara den svenska skogsbruksmodellen.

Skogspolitiken måste i högre grad ta skogsägarnas intressen tillvara så att skogsbruk kan bedrivas över hela landet. Vi måste bygga skogspolitiken mer på frivillighet och kunskap snarare än detaljstyrande lagar och regleringar. En sådan politik bidrar till en levande och livskraftig landsbygd och tar till vara den viktiga råvarubas och biologisk resurs som skogen utgör.

Läs också: Klimatförändringar – ett hett ämne

Läs också: Regnkaos i Sundsvall

Läs också: En felaktig bild av verkligheten målas upp

Läs också: Sverige behöver nya län med balans

Anders Forsberg (SD)

Landsbygdspolitisk talesman

Anders Forsberg

Bonde

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons