Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jan Björklund (L): När HBTQ-personer, flyktingar och klimatet hotas måste vi stå upp för globaliseringen och EU

Artikel 8 av 8
Debatt special valet 2018
Visa alla artiklar

Annons

Europas befrielse i början av 90-talet blev startpunkten på en liberal global frihetstid som saknar motstycke i världshistorien. I många länder förbyttes diktatur med demokrati, planekonomi med marknadsekonomi och förtryck med frihet. Världsfattigdomen har sedan dess minskat kraftigt tack vare det välstånd som frihandeln skapat. De extremt fattiga har blivit 50 miljoner färre – varje år, vilket betyder hundratals miljoner nya livschanser. Barnadödligheten har aldrig varit lägre, medellivslängden har aldrig varit högre, analfabetismen aldrig mindre, svältkatastroferna aldrig färre och aldrig har fler barn gått i skolan. Faktum är att de senaste 30 åren av globalisering, när liberalismen dominerat mer än någonsin, har levnadsstandarden i världen ökat lika mycket som under de tidigare 30 000 åren!

Extremisternas mål är att utrota den västerländska liberala samhällsmodellen. Inte sedan kampen mot kommunismen och för Europas befrielse har mitt engagemang för liberala värderingar känts viktigare än i dag.

Det är en fantastisk utveckling. Men i dag ser jag att liberala värderingar är hotade, höger och vänsterextremister är på framfart. Nazister marscherar återigen på gatorna i europeiska städer. HBTQ-personer fråntas sina rättigheter i Ryssland, aborträtten är i fara i Polen, yttrandefriheten sätts på undantag i Ungern. Samtidigt gror islamismen och antisemitismen visar sin avskyvärda respektlöshet mot människovärdet. Extremisternas mål är att utrota den västerländska liberala samhällsmodellen. Inte sedan kampen mot kommunismen och för Europas befrielse har mitt engagemang för liberala värderingar känts viktigare än i dag.

I vår del av världen är den Europeiska unionen en viktig garant för dessa liberala värderingar. Europatanken är en tanke om att internationellt samarbete är avgörande för att lösa stora gemensamma utmaningar. Det handlar om klimatet. Det handlar om att bekämpa terrorism. Det handlar om att ta ett gemensamt ansvar för de flyktingar som flyr undan krig och förföljelse. EU är också en viktig garant för den svenska välfärden då många av våra företag är beroende av den europeiska marknaden.

Jag och mitt parti tänker inte sjunga med i den kören; Europa behöver inte mindre samarbete, utan mer samarbete.

Jag menar att det svenska EU-medlemskapet är det viktigaste beslutet som Sverige fattat under efterkrigstiden. Men EU står i dag inför ett viktigt vägskäl; ska vi välja den väg som Ungern och Polen går med ett uppluckrat EU eller ska vi följa Merkel och Macron och därmed fördjupa samarbetet? Jag tycker många av de övriga partierna i Sveriges riksdag är för ängsliga och vill växla ner samarbetet. Jag och mitt parti tänker inte sjunga med i den kören; Europa behöver inte mindre samarbete, utan mer samarbete.

Mitt politiska engagemang började på 80-talet då jag sögs med i de nyliberala vindar som blåste, på samma sätt som de unga 10 år tidigare sögs med i vänstervågen. De nyliberala idealen var att marknadsekonomin löste allt, att människor klarar sig själva och att staten skulle hålla fingrarna borta. Jag bar med mig en stark misstro mot att politiken kunde lösa stora samhällsutmaningar. Men jag erkänner gärna att med livserfarenhet så slipas också kategoriska värderingar av. Livet är sällan svart eller vitt, som man tror när man är ung, utan oftast någon nyans däremellan.

De svaga och utsatta behöver en stark välfärdsstat som kan leverera den vård som behövs.

Så jag såg orättvisor som marknadsekonomin inte kunde lösa. Jag såg utsatta människor som inte kunde stå på egna ben. Jag såg barn som är olika, men som möttes av en politik som försökte jämna ut deras resultat istället för att skapa likvärdiga möjligheter. Jag såg människor som lever med funktionsnedsättning, vars personliga frihet var beroende av hjälp från samhället. När min pappa blev svårt sjuk i cancer så var det en stark välfärdsstat som gav honom den vård han behövde. När mamma och svärmor blev gamla var det valfriheten som gjorde att de fick ett värdigt liv utifrån sina behov innan de gick bort.

Min mamma Ragna har lärt mig så mycket, inte bara när jag växte upp utan under hela mitt liv. Det var hon som drev på, som fick saker gjorda; en stark och självständig kvinna. Hon tog hand om mig men hon tog också ett stort samhällsansvar i kyrkan och i Röda korset. På kvällarna vid köksbordet kunde hon berätta om flykten till Sverige undan nazismen under kriget. I dag så vet jag att hennes frihetslängtan, hennes tro på ett Europa som måste hålla samman, är grunden för mitt politiska engagemang.

Jag vet hur viktig skolan var för mig. Inte som en förlängning av mina föräldrars åsikter eller drömmar, utan precis tvärtom – som en murbräcka mot det sociala arvet.

Min mamma gick sju år i folkskola. Faktum är att ingen som klev över tröskeln till vårt hem under min uppväxt hade gått mer än sju år i folkskola. Jag föddes i ett textilarbetarhem utan studietraditioner. Min klassresa började på Parkskolan i Skene i Västergötland och det var min lärare Margareta som öppnade nya dörrar för mig. Hon fick mig och mina kompisar att gå till biblioteket och hon tvingade oss att läsa böcker. Hon ställde krav och hade förväntningar på oss. Jag vet hur viktig skolan var för mig. Inte som en förlängning av mina föräldrars åsikter eller drömmar, utan precis tvärtom – som en murbräcka mot det sociala arvet. Min lärare fick oss att inse att vi också kunde följa våra drömmar, även fast vi är textilarbetarungar.

Det är ingen slump att liberaler i generationer har engagerat sig för skolan. När de första barnen klev över tröskeln till folkskolan för 175 år sedan så var just syftet att alla barn, oavsett bakgrund, skulle få möjlighet att förverkliga sina drömmar. Barnens dröm om framtiden är inte bara en dröm. Tron på att morgondagen har mer att erbjuda, att framtiden kan bli bättre och att drömmar kan gå i uppfyllelse, det är en drivkraft för människor och för samhällen att utvecklas.

I dag är det var sjätte elev som inte klarar grundskolan i Sverige. Så kan vi inte ha det. Våra barn måste få lyckas, för det handlar om deras framtid. Jag tänker inte ge mig förrän varenda flicka och varenda pojke i det här landet vågar tro att drömmar kan gå i uppfyllelse. Alla ungar ska få samma chans som jag fick och som jag kan ge mina barn. Det brinner jag för. Det är därför jag är liberal. Det är därför liberaler sätter skolan först.

Jan Björklund

partiledare Liberalerna

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Alla artiklar i
Debatt special valet 2018
Annons