Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kommunalt veto sätter rättssäkerheten ur spel

/
Annons

Jan Hedman argumenterar i sin debattartikel den 17 aug 2015 för att stärka det kommunala vetot och tar särskilt vindkraften såsom exempel. Enligt honom är det av stor vikt att kommunerna fortsatt har det slutliga avgörandet över om en vindkraftsetablering får bli av eller inte.

Under de år som det kommunala vetot - eller rätteligen kraven på en positiv skriftlig tillstyrkan från kommunen för att en vindkraftaktör ska få tillstånd enligt miljöbalken – funnits har ett stort antal vindkraftsprojekt fått se sina vindmätningar, miljö- och kulturutredningar vara förgäves. Trots att den plats där vindkraften planerats borde ha uppfyllt alla de stränga och detaljerade krav miljöbalken ställer har kommunen stoppat tillståndsprocessen genom att inte tillstyrka projektet. Därmed har inget tillstånd gått att få. Det kommunala beslutet går inte att överklaga. Inte heller behöver några skäl anges till varför kommunen inte vill ge sin tillstyrkan till ett projekt. Det kommunala vetot är en anomali i svensk miljölagstiftning – det går stick i stäv med möjligheten till att få sin sak prövad och att myndigheter enligt svensk förvaltningsrätt måste ange skäl för sina beslut.

När det s.k. kommunala vetot för vindkraft infördes år 2009, var det i samband med att bygglovsprövningen togs bort för vindkraftsanläggningar som kräver miljötillstånd. Lagstiftaren ville, utan att rättssäkerheten skulle gå förlorad, underlätta vindkraftens utbyggnad i Sverige. Detta genom att slopa den dubbelprövning det innebär att få vindkraftsprojekt prövade såväl genom en tillståndsprocess enligt miljöbalken som inom ramen för en bygglovsprocess enligt plan- och bygglagen. För att inte kommunerna skulle förlora sitt inflytande över etableringen av vindkraft, infördes det så kallade kommunala vetot. Resultatet har blivit rättsosäkerhet för den enskilde vindkraftsprojektören och en hämsko på vindkraften, således motsatsen till vad lagstiftaren ville uppnå vid bestämmelsens införande.

I Sverige har vi en sträng miljölagstiftning – där många olika krav ska uppfyllas och den framtida verksamhetsutövaren ska visa att denne har utrett påverkan på bl.a. naturvärden, kulturvärden, landskapsbild och andra motstående intressen. Miljöbalkens utgångspunkt är att våra resurser ska utnyttjas på ett effektivt och ansvarsfullt sätt. Verksamhetsutövaren måste därför bl.a. uppfylla krav på tillräcklig kunskap, försiktighetsprincipen och visa att bästa möjliga plats väljs för verksamheten. I den noggranna tillståndsprövning som länsstyrelser liksom Mark- och miljödomstolar gör värderas och granskas den miljökonsekvensbeskrivning respektive de tekniska utredningar som sökanden tagit fram. Närboende, miljöorganisationer och allmänhet får komma till tals i såväl den förberedande samrådsfasen och senare i processen. Miljöorganisationer och sakägare har slutligen möjlighet att överklaga om tillstånd ges. Tillståndsprövningen garanterar ett brett deltagande och att alla relevanta bedömningsgrunder och åsikter ges utrymme innan frågan avgörs – oavsett om det gäller gruvor, energianläggningar, industrier eller andra verksamheter.

Det är en allvarlig brist i rättssäkerheten att miljöbalken inte får genomslag genom att det kommunala vetot mot vindkraft tillåts leva vidare. Idag kan man inte räkna med att få tillstånd till vindkraft på de platser där det blåser bäst och där de motstående intressena – efter en noggrann prövning - anses kunna samsas med en vindkraftspark. Länsstyrelsens och domstolarnas prövning sätts ur spel då kommunen, utan att ange några skäl, enkelt kan stoppa ett projekt. Förutsebarheten för det sökande vindkraftsbolaget är obefintlig. Stora ekonomiska värden går till spillo då flerårigt undersöknings- och utredningsarbete görs i onödan.

Hur Sveriges energiförsörjning ska ske är dessutom inte en kommunal fråga. Etablering av förnybar energi är en fråga för riksdag och regering vilka även har att följa gällande EU-lagstiftning på området.

Inte heller är en ordning där kommunen ges hela makten att säga nej till ett projekt tillfredsställande ur ett anti-korruptionsperspektiv. Att utvidga det kommunala vetot till gruvor och täkter skulle förvärra situationen ytterligare. Ett system där en ensam aktör på lokal nivå fäller hela avgörandet utan överklagandemöjlighet och utan att behöva ange några skäl för sitt beslut bäddar för krav på ekonomisk kompensation för att säkerställa ett ja från kommunen. Det är knappast ett sådant samhälle som vi vill ha oavsett om man är för förnybar energi genom vindkraft eller inte.

Pia Pehrson

Advokat och partner

Pelle Stubelius

Biträdande jurist

Ludvig Gustafson

Biträdande jurist

Samtliga verksamma vid Foyen Advokatfirmas avdelning för mark- och miljöjuridik

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons