Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu måste vi agera mot skolket

/

Annons

Skolan är obligatorisk i Sverige fram till Årskurs 9. Tillsammans betalar vi, via våra skatter, för att alla barn ska gå i skolan. De får allt skolmaterial som behövs och får också mat under skoldagen. Lärare, rektorer, måltidspersonal, vaktmästare med mera finns där för att skolan ska fungera.

Detta är ett mycket bra system som innebär att Sverige har gjort skolan till en del av välfärden. Omsättningen för skolan i Sundsvall är cirka 2 miljarder kronor varje år. Skolan är en rättighet men också en skyldighet. Att gå i skolan och ta del av vad som samhället erbjuder i form av utbildning är inte något som man kan välja bort. Ändå, är det skrämmande siffror vi tar del av gällande ogiltigt frånvaro i våra skolor.

På onsdagens barn- och utbildningsnämnd (den 23/9) fanns det skolkontorets ansvarig för Elevhälsa, Lars Karlstrand och de som arbetar på Närvaroteamet. Närvaroteamet har som uppgift att serva alla skolor genom att försöka få skolkande elever tillbaka till skolan. Deras arbete når inte fler än en bråkdel av de elever som har högfrånvaro på våra skolor.

Siffrorna för skolår 2013/14 är klara. Det är ingen trevlig läsning. Situationen kräver akutåtgärder och akuta insatser. Det går inte längre att acceptera misslyckanden med att de olika aktörerna inte samarbetar eller är oförmögna att hitta lösningar. Skolan och sociala behöver i alla fall ta sitt ansvar. Varje rektor ut på varje skola ska hantera detta. Föräldrarna som inte klarar av att skicka sina barn till skolan måste ta sitt ansvar och i många fall få hjälp att hantera situationen.

Jag misstänker att få i Sundsvall är medvetna om hur stor problemet har blivit så jag levererar här några siffror för föregående skolår.

1 167 elever hade mer än 10 procent frånvaro, 348 mer än 20 procent och 165 mer än 30 procent.

Läsåret har bara börjat och det finns redan 424 elever som uteblir från mer än 20 procent av verksamheten. Detta är inte acceptabelt. Socialtjänsten och skolan behöver samarbeta, och vad kan fritidssektorn göra för att hjälpa till?

Jag anser att vi inte kan överge dessa barn och ungdomar. De behöver vårt stöd. Vi vet också att de inte vill utebli från skolan. Om samhället i form av den kommunala apparaten inte möter deras problem kommer många av dessa att hamna utanför en normal framtid med jobb och familj. Den värld som öppnar sig för de som inte kommer till skolan kan bli mycket grym. Droger och annat missbruk kan bli följden.

Vi har resurser att stoppa denna utveckling så varför det inte görs är oförsvarligt.

João Pinheiro, gruppledare (S) barn- och utbildningsnämnden

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons