Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Politikerna håller på att utplåna sig själva

/

Annons

Behövs politiker? Frågar man de folkvalda blir svaret ett rungande ja, det är en ren ryggmärgsreflex, men hur är det i praktiken?

I mina olika roller, inom olika föreningar och som privatperson, märker jag hur politiken har retirerat, till förmån för lagar och paragrafer. Det är i stor utsträckning juridik och inte politik som är det som styr i dag.

Det sägs ofta att politiker inte ska lägga sig i eller att politiken inte kan styra så mycket som vi som medborgare tror eller önskar. Det är inte sant. Hur kom det sig att Sverige, som nation betraktad, lyckades bygga upp den välfärdsmodell (med sina fel och brister) som har funnits och som nu är på väg att slitas i trasor? Inte är det en slump att den skapades; det berodde på den stämning som fanns i landet under början av det förra århundradet, under mellankrigstiden och efter det andra världskriget. Styrkeförhållandet mellan kapital och det som lite slarvigt brukar kallas för arbetarklassen var ett annat och därför kunde reformer som gynnade det stora flertalet människor genomföras.

Styrkeförhållandet i samhället är en del av saken, men det fanns också något mer; det fanns en vision om att ett bättre, tryggare, mer jämlikt samhälle kunde och skulle byggas upp. Man insåg att marknaden vare sig kunde eller ville ordna detta, därför fick man ta till aktiva åtgärder. Det kunde handla om att stimulera efterfrågan med olika statliga åtgärder. Det kunde handla om att iscensätta bostadsbyggnadsprogram och pensionsreformer, det kunde handla om arbetstidsförkortningar och en aktiv konjunkturpolitik.

Det är självklart att det är invånarna i landet som måste vara de som trycker på och kräver ett samhälle där det ska vara drägligt att leva och arbeta, men dessa krav underlättas om de folkvalda inte duckar för allt som kan uppfattas kontroversiellt.

Politikerna håller på att utplåna sig själva och sin legitimitet. Varför ska man bry sig om att gå och rösta om förmågan att förändra inte finns? När det i många fall inte är de folkvalda som bestämmer utan istället en jättekoloss som har sitt säte i Bryssel (var den har huvudet har jag ännu inte listat ut)?

Nu ska i sanningens namn påpekas att allt inte beslutas av EU; det finns många områden där makten alltjämt ligger i händerna på de folkvalda i kommun, landsting och stat. Det öppnar upp för möjligheten att fatta kloka beslut, i samverkan med folkflertalet, men istället bygger man murar mellan sig och det folk vars röster man gör allt för att få vart fjärde år. Tiden däremellan är det mest besvärligt om folk sticker fram sina näsor och rynkade ögonbryn.

Allt färre bryr sig om att höja sina röster; det kan bro på att man är rädda för repressalier, från arbetsköpare eller andra håll, men jag är också övertygad om att uppgivenheten som allt fler känner kommer ur det faktum att politiker allt oftare slår ifrån sig kritik av olika slag genom att hänvisa till tjänstemän. Tjänstemännen är sedan inte sena med att hänvisa till vad som står i olika lagar och paragrafer. Det är bara det man, enligt regelverken, är förpliktade att uppfylla, som ska uppfyllas, så går visorna i nedskärningarnas tidevarv.

När vi inom funktionshinderrörelsen diskuterar vilka frågor vi måste arbeta med landar vi allt som oftast i att vi måste få förstärkningar i olika lagtexter för att våra medlemmar ska kunna få sina grundläggande mänskliga rättigheter tillgodosedda. Är det vettigt? Ska det tvunget stå i lagar och förordningar hur ett samhälle ska vara uppbyggt och fungera för att människors grundläggande rättigheter ska kunna garanteras? Jag ser att det är dit vi är på väg, dessutom med stormsteg, men lika fullt vägrar jag gå med på att vi ska låta juridiken segra över politiken.

Allt kan inte stå i lagen, det går inte att garantera humanitet genom att stifta nya regler. Däremot går det att fatta politiska beslut om att det alltid, i alla sammanhang, ska vara allmänhetens väl som ska styra och som ska staka ut den väg vi väljer att slå in på.

Som väl är kan vi fortfarande välja väg.

Peter Tjernberg

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons