Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sista utvägen

/

Annons

Timrå Svante Säwén ställer en fråga i sin ledare 7 november angående tiggare vi möter på stan:”Jag har inte sett någon som har en lösning. Har du någon?”

Eftersom frågan känns påträngande riktad till mig som läsare dristar jag mig till ett svar även om jag anar redan i Svantes fråga att någon patentlösning inte är i sikte. Jag vill ändå påstå att det långt ifrån är något o­överkomligt problem att lyfta de fattigaste bland fattiga på fast mark i en jämförelsevis välmående del av världen,om bara den politiska viljan är stark nog att tvätta bort skamfläcken som solkar unionsflaggan.

Det förutsätter naturligtvis en levande solidaritetstanke som bärande förutsättning samt krafttag mot alla former av diskriminering.

Jag ser strandsatta rumänska romer på knä som vädjar till människors välvilja, en demonstration i utsatthet, en desperat handling, den sista utvägen.

EU bildades som fredsprojekt med ambitionen att motverka alla former av diskriminering, en föresats långt ifrån uppfylld, det ser vi framför våra ögon vid butiksentrén.

Svantes efterlysta lösning får tyvärr reduceras till nödlösning i nutid, ett begrepp som ändå uppehåller livhanken hos ett antal EU-medborgare i avvaktan på mänskliga rättigheter i hemlandet.

Nödlösning, en lösning för dagen som tillgodoser elementära livsbetingelser, det minsta man kan begära av ett välfärdsland som framhåller alla människors lika värde som en grundstomme i samhällsbygget.

Den lösning Svante ”inte sett någon se”, får vi rikta mot EU som har verktyg att sätta press på medlemsländer som ser romer som andra klassens medborgare. Någon annan långsiktig lösning har jag svårt att se. Har du, Svante?

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons