Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sverige kan mycket väl bli förnybart 2040 – men då måste vi öka tempot

Annons
Med sin långa kustlinje har Sverige goda möjligheter att ersätta åldrande kraftproduktion med förnybara energikällor, skriver Andreas Bliersbach. Bilder: Hasse Holmberg/TT / Ann Hagman

För många i Sverige kommer elen ur uttagen och det är en självklarhet att den är konstant tillgänglig, att försörjningen är pålitlig och att kilowattimmen är billig. Elens värdekedja är dock allt annat än enkel, och komplexiteten ökar i en rasande takt. Detta inte minst på grund av effekterna av global uppvärmning och vår negativa påverkan på vår egen hälsa och miljö. I Sverige har vi därför lagt till målet om ett 100 procent förnybart energisamhälle. Ett mål vi vill nå till 2040, i en sektor som står inför förändring på en nivå som aldrig tidigare setts.

Sverige, med sin långa kustlinje och tillgång till vattenvägar och biobränsle, har en fördelaktig position när det gäller att ersätta åldrande kraftproduktion med förnybara energikällor. I teorin är Sverige redo att bli helt förnybart, så varför pågår fortfarande debatten om detta?

Enligt en studie från Energimyndigheten kommer ungefär hälften av Sveriges produktionskapacitet att ersättas med intermittenta och väderberoende källor 2040, främst med vind och sol. Under ett sådant skifte ersätts stora centrala produktionsanläggningar med decentraliserad produktion med individuellt mycket lägre effekt, men i dramatiskt högre antal och på platser som det svenska elnätet inte alltid är konstruerat för. Med en ökande elektrifiering och mer prisvärda elfordon kommer vi även att se ännu högre effekttoppar under dygnet. Om man dessutom lägger till konsumenter som producerar egen el men på platser kopplade till lågspänningsnätet, kommer vi att se en farlig ökning av belastning på de lokala näten.

Att investeringar och subventioner inte är i fas med tekniken och dess lösningar blir ett hot för framgången.

Inget av dessa problem är särskilt nya eller okända och de kan alla hanteras på ett eller annat sätt. Smarta elnät kan till exempel underlätta för att snabba upp responsen på förändringar i efterfrågan och tillgång på el. Energilagring på strategiska platser kan underlätta balansering av utbud och efterfrågan, reglering av spänning och frekvens, minskning av effekttoppar och påfrestningen på lokala nät. Tekniken och kunskapen för detta finns, det som återstår är insiktsfull tillämpning och strategi.

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Från de fysiska aspekterna av elnätet, den planerade kapaciteten och faktureringsintervaller, till det sätt som vi fattar beslut på överensstämmer inte med dagens och morgondagens krav på vårt energilandskap. Att investeringar och subventioner inte är i fas med tekniken och dess lösningar blir, med växande påverkan, ett hot för framgången. I dag tar projektering och idrifttagandet av nya faciliteter ofta så pass lång tid att nya, bättre och mer avancerade lösningar redan anas på horisonten innan tillstånden hinner ges. Det krävs betydligt högre fart och mer effektivitet när det gäller framtagandet av riktlinjer, subventioner och tillstånd.

För att Sverige ska kunna lyckas på vägen till ett 100 procent förnybart energisamhälle måste insatserna samordnas och anpassas i en målinriktad strategi på en spelplan som är jämn för alla deltagare, med tydliga ekonomiska incitament för både producenter och konsumenter.

Andreas Bliersbach

Doktor (PhD) i naturvetenskap och ansvarig för energilagring på EY

Läs också:

MP: 91:a plats på miljörankningen gör inte Sundsvall till ledande i klimatarbetet

► Skogen måste både få leva och dö för att rädda klimatet

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons