Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem ska rädda vården?

/
  • Att tvingas lämna en plats på ett sjukhus eller en vårdcentral eller var man nu utövar sitt yrke, är inget mindre än en stor, personlig tragedi.

Annons

För flera år sedan började det dyka upp platsannonser där det söktes en HR-konsult eller HR-administratör till företag och offentliga ­arbetsplatser. Det dröjde länge innan jag fattade vad HR stod för, nämligen Human Resources, en ny ­benämning på det som tidigare hette PA – personaladministratör. Det är ju alltid tjusigare med engelska ­titlar, det har man ju förstått, men det kanske också låg någon tanke bakom – att ge intryck av att man sätter stort värde på personalen?

Tyvärr räcker det inte att döpa om en personalavdelning eller dess rekryterare för att personalen ska känna sig som en värdefull och uppskattad mänsklig resurs. Fråga bara de 217 sjuksköterskor som slutade i landstinget under 2014. ­Eller de som i denna dag går och har allvarliga planer på att lämna jobbet. Ett jobb de ägnat minst tre års högskolestudier att utbilda sig till. Betydligt mer än så för de som specialiserat sig till IVA-sköterska, barnsjuksköterska, barnmorska et cetera. En specialistutbildning man dessutom oftast inte får särskilt mycket mer lön för, i synnerhet som man fått ta lån för att genomgå den!

Man har valt yrke för att ­bidra till att bota, lindra och hjälpa sjuka människor. Att tvingas lämna en plats på ett sjukhus eller en vårdcentral eller var man nu utövar sitt yrke, är inget mindre än en stor, personlig tragedi. Därför stannar många inom vården i det längsta trots ständig stress, en allt tyngre arbetsbörda och oro för att begå ett fatalt misstag endera dagen. Somliga blir sjuka och tvingas söka vård för egen del. Alltför många av de nyutexaminerade sköterskorna slutar efter kort tid. De som skulle vara garanter för den framtida vården!

Allt detta vet vi, inte minst genom medias bevakning under senare år. Mönstret är detsamma i större delen av landet. Vårdplatser slås igen av brist på personal. Inte en reell brist utan för att man lämnar ­jobbet av arbetsmiljöskäl och för dålig lön.

Nu ställer man sig frågan: Vad, konkret, görs för att åtgärda det alltmer tilltagande kaoset? Att från chefshåll skylla de nuvarande extrema överbeläggningarna på Sundsvalls sjukhus på halkskador, influensa eller vinterkräksjuka håller ju inte, då överbeläggningarna fanns redan innan vinterns rekordnivåer. Att vårdplatser inte kan beredas under vinterns toppar av helt förutsägbara sjukdomar och skador är ju bara tecken på den kroniska platsbrist Socialstyrelsen har påtalat i åratal.

Grunden för de senaste årens alltmer krisartade ­situation i vårt landsting ­lades redan när den nuvarande politiska majoriteten under sin förra mandatperiod med hjälp av Mantec och en lika överbetald som kallsinnig och okunnig sjukhusdirektör avskedade en mängd vårdpersonal, särskilt undersköterskor! Samt drog ned på vårdplatser till en oacceptabelt låg nivå.

Vilken är medicinen för att bota den sjuka vården denna gång? Är det inte ­politikers och tjänstemäns förbaskade skyldighet att redovisa för oss skattebetalare sina konkreta åtgärder för att komma tillrätta med vårdkaoset? För patienter, anhöriga och oss alla undrande medborgare.

Ta personalen till hjälp med förslag. Kontakta personal som slutat, undersköterskor, sköterskor och läkare. Förmodligen saknas även medicinska sekreterare som är oumbärliga för det administrativa arbetet. Gör medarbetarna delaktiga i processer för att återupprätta vården till en anständig nivå.

Den senaste personalenkäten visar ju på tilltagande missnöje över arbetssituation och arbetsmiljön. Höj såväl ingångslöner för ny­utbildade sköterskor som lönerna för de som jobbat kvar. Återanställ under­sköterskor till värdiga löner! Lyft sjukvårdssituationen till en nationell nivå, det vill säga regering och riksdag!

Tacksamma och nöjda patienter, som ger sig till­känna i insändare eller på annat sätt är en klen tröst för utmattad personal som också ska orka ett liv med familj och vänner – men får allt svårare med den biten av livet. HR – Mänskliga Resurser – är det frågan om – inte slit och släng.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons