Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den som förblindas av ideologi går lätt fel

/

Annons

Jodå. Jag har mina politiska synder från 70-talets vänstervåg. Jag är väldigt glad åt att mina kontakter i lokalsamhälle och jobb - tack alla järnvägare i stan - förde mig på bättre tankar. Jag lärde mig att uppskatta det arbetarrörelsen byggt upp, även om jag när jag blev sosse ännu inte förstod hur långt man hade kommit i det som i tidigt 1980-tal brukar benämnas världens mest jämlika land.

Mycket har gått fel sen dess. Klassklyftorna har växt i spåren av kriser och av att riksdagens majoritet växlat över till de borgerliga under så många av åren. De har ju en helt annan agenda.

Det blir nämligen inte mindre farligt när de borgerligas ideologier tillåts löpa amok. Den farligaste av alla bortsett från ren nazism, är tron att marknaden löser alla problem. Du som läste min krönika i måndags om boken Svart potatis, som behandlar svälten på Irland 1845-50 fick ett drastiskt exempel.

Men klockartron på marknadskrafterna finns även i dag. Nu tycks det ju som om Folkpartiet och Centern, till skillnad från KD som vill använda SD för att störta regeringen, förbereder sig på det samarbete över blockgränsen som SD:s framgångar tvingar fram. Samtidigt lever de i en värld där väljarna inte riktigt får plats. Statsminister Stefan Löfven pekade framgångsrikt på detta när han i SVT:s partiledardebatt förra söndagen besvarade Folkpartiledaren Jan Björklunds krav på marknadshyror som sättet att lösa bostadsbristen, med det enkla påpekandet att marknadshyror i dagens bostadsbrist ofrånkomligen skulle ge skenande hyror. Det vore bra för fastighetsägarna, men inte för någon annan.

Hyresgästerna skulle kanske inte svälta ihjäl i dagens Sverige. Men många skulle tvingas från hus och hem. Så mycket bättre då att som sossarna, stödja byggandet av nya mindre hyresrätter med hyror som folk har råd att bo i. Att man finansierar det med pengar från ombyggnader ökar därtill chansen att det finns byggnadsarbetare som kan göra jobbet. Marknaden är inte allt.

När pristagarna till Riksbankens ekonomipris till Alfred Nobels minne presenteras, är det inte sällan folk med marknaden som husgud som premieras. Men ibland är det folk av större vidsyn. I år tilldelas priset skotten Angus Deaton, verksam i USA. Han studerar tydligen folks beteende snarare än övergripande teorier. Han beröms på högerhåll för sin kritiska syn på utvecklingsbistånd. Men han gör det inte för att han inte ser behovet av stöd. Han vill bara göra det effektivare. En anständig utgångspunkt.

Han varnar därtill i sina böcker för den ökande ojämlikheten. När några blir ultrarika kan de dessutom påverka demokratin genom sitt lobbyarbete. Vi ser det väldigt tydligt i amerikansk politik. Men också våra egna nyfascister i SD har ju ändrat åsikt efter näringslivsorganisationernas lobbyism. Den vinst i välfärden som SD i valrörelsen var emot, har nu blivit SD:s politik.

När det gäller ojämlikheten så behöver man förstås inte vara professor i nationalekonomi för att se problemen. Jag och många med mig delar den åsikten utan att forska. Men det är förstås välkommet att det finns forskare som faktiskt ser att allt marknaden gör, kapitalkoncentration är en sån sak, inte är det som borde göras. Priset borde faktiskt bara gå till den som inte är förblindad av sin ideologi.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons