Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är dags att vi börjar lata oss – rejält

Annons

Låt oss tala om livet. Detta levande som gavs oss och som är ett mirakel, alldeles oavsett hur det kom till. Vi är alla stjärnstoftsbarn. Men i detta levande har vi på något märkligt sätt lyckats glömma bort vad livet faktiskt består av. Alltså — det riktiga livet: inte det liv vi vill leva, inte det liv vi Instagrammar ut, utan livet som det faktiskt är. 

Vi befinner oss i en evigt pågående projektplan. Det gäller på jobbet, i familjen, på fritiden. Det pinsamma är att projektplanerna är helt värdelösa. För det finns inget utrymme för något annat än det vi själva har förmåga att planera för. Vi låtsas alltså som om vi kan förutspå och bestämma allt som ska ske i vardagen. Och det planerande vi gör inkluderar inte högst vardagliga saker —som att bli förkyld till exempel.

Folk påstår, (säkert ofta med rätta), att de inte kan stanna hemma och kurera sig själva för att de är oumbärliga på jobbet. Så de går snorandes till arbetet, pressar sin kropp och smittar förmodligen ner några kollegor på kuppen. 

När sedan någon av ungarna drar på sig en förkylning skruvas stressnivån upp ett megasnäpp. Då spricker vårt schema totalt. Den-jagade-blicken-uppstår! Vi inser att vår vardag är så packad att minsta bacill får allt att bli som en olustig karusellfärd. 

Men vi måste ju ändå vara ärliga och våga säga att det här egentligen är rätt komiskt. Förkylningar och VAB är inga exceptionella livshändelser, det är snarare livet. Något vi egentligen vet att vi borde ha en plan för - om vi nu prompt ska leva i ett schema. 

Med andra ord: när vi håller på och planerar våra liv i minsta detalj borde vi alltså på allvar lägga in tid för oplanerade händelser. Det fenomenala här att om det oplanerade INTE händer så uppstår luft i systemet och OM det händer så behöver allt inte falla ihop som ett bräckligt sandslott eftersom vi inte har packat våra liv i absurdum. 

Och att ha tid kan faktiskt vara en rejäl friskfaktor.

I Dagens Arbete har psykologen och forskaren Agneta Sandström intervjuats och själv skrivit en debattartikel om stress. Hon konstaterar att människor är gjorda för att stressa. MEN! Efter stress behövs perioder av återhämtning, sömn och vila. Vi behöver typ stirra in i vägen och inte göra någonting. Det har vi idag rationaliserat bort och då blir vi sjuka. Kontraproduktivt. 

Agneta Sandström slår ett slag för latheten. Vi måste lata oss för att orka jobba. Jag håller med och anar en ny trend. I detta träsk med ökade sjukskrivningar höjs röster i linje med Agneta Sandströms uppmaning. Slöhetstrenden (kom ihåg var du läste det först!). En kvinna jag pratade med ska sälja huset för att bo enklare i hyresrätt. Hon vill ha tid för glädje, inte renovera en enda spik till. En annan ska fylla hösten med vila. Man vågar börja tala om att man inte alls är stresstålig, utan snarare stresskänslig och anpassar livet kring det. Själva sålde vi ett stort hus för att köpa ett mindre, en medveten strategi för att skapa luft i vardagssystemet. Tiden som tidigare lades på städning och underhåll av hus lägger jag numera på lathet. Det är så smart. Dessutom snart nästa hälsotrend.

Häng på! Go lazy.

Twitter: @LinaNJuuso

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons