Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är hög tid att ändra på matvanorna

Annons

Satt och käkade med kompisens familj. De bjöd på supergod veggolasagne. Medan jag lastade in den ljuvliga pastan i munnen höll jag en liten monolog om att min familj verkligen borde börja äta mer vegetariskt. Det är ju bra för både miljöns skull, för hälsans skull och för plånbokens skull. Win- win- win. Avslutade med att berätta att jag nu bestämt mig — fler helgröna rätter skulle från och med nu göra storartad entré i köket.

Komsikomsi kikärter och sojabönor och grönt och skönt. Jag kan ta hand om er.  

Kompisen såg inte ett dugg imponerad ut (tyvärr).

Istället tog hon en till portion och konstaterade att jag i cirka två års tid jiddrat om att minska köttkonsumtionen och att det fortfarande inte hänt. 

— Verkligen? sa jag, två år?

— Ja…., sa hon, minst. Kanske är det tre.

Gick hem. Tuggade i mig den hårda köttfaktan. Dagen efter gjorde jag en omelett med broccoli till middag. Köttfri. Den smakade stekt ägg med hårda broccolibitar i. Eventuellt med en liten, liten bränd biton. Barnen vill gå på hamburgarkedjan efteråt. De var hungriga. Jag kände likadant, men höll god min som den förebild jag ska vara.

Men den sura sanningen gick inte att förneka, min vegetariska matlagningsfiol behöver smörjas. Rejält. Är helt enkelt urkass på att laga grönt — om vi inte räknar in pannkakor som vegetarisk rätt vill säga.

Jag är uppvuxen på renkött och potatis och jag har fortsatt som vuxen att servera renkött och potatis på tallrikarna (med grönsaker som tillägg – det vill jag faktiskt skriva för att försätta mig i grönare glimmer).

Tänker att det här säger något om hur svårt det faktiskt är att lägga sig till med en ny koststil i realiteten. Först ska man inse att ens konstvanor behöver förändras — bara det är ju fetjobbigt! Sedan ska man fatta ett aktivt beslut om att faktiskt göra något. Och sedan ska man GÖRA DET. Inte bara en gång, utan om och om igen för att det ska bli en vana, en livsstil. 

Om det vore lätt att ändra matvanor skulle vi ju knappast kämpa med överviktsproblem i det här landet. För alla vet ju att ohemula intag av sådant som inte är bra för kroppen helt enkelt inte är bra för kroppen. Men att veta och sedan agera — det är två helt olika saker. 

Med detta skrivet: Det gäller att inte ge upp. Googlar på nätet efter veggorecept. I kväll blir det grönsakssoppa ( det går väl inte att misslyckas med?). 

Nästa gång min kompis bjuder på veggomiddag ska jag malla mig, och det  rejält, och minsann berätta att jag lämnat snackstadiet om grönt och skönt. Jag ska ha blivit en sådan där som faktiskt lagar vegetariskt. R-e-g-e-l-b-u-n-d-e-t.

Om några år kanske det dessutom kommer smaka bra! Jag ska smörja min gröna matlagningsfiol så att tonerna förbättras rätt genom rätt. Ge mig bönor och linser, ge mig aubergine och tomater, ge mig tofu och sojafärs, jag är redo. Jag ska walk the talk. 

Twitter: @LinaNJuuso

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons