Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det behövs fler begåvade poliser – inte färre

Annons

En 80-årig kvinna med lunginflammation skrivs ut från sjukhuset. Det är personalbrist och avdelningen ska stängas över sommaren. Ett dygn senare är hon tillbaka på akuten. Hennes tillstånd har snabbt förvärrats, och den här gången klarar hon sig inte.

På socialkontoret ramlar orosanmälningarna in. Ett barn som inte får tillräckligt med mat, ett annat som lämnas ensam av missbrukande föräldrar. Hälften av socialsekreterarna är sjukskrivna, så anmälningarna blir liggande i en vecka.

GÖTEBORG 20160721Poliser utanför gamla Ullevi inför matchen där IFK Göteborg möter Piast Gliwice i kval till Europa League under torsdagskvällen Foto: Adam Ihse / TT

En butiksägare möts av glassplitter och länsade hyllor när han låser upp sin butik. Han ringer polisen. De dröjer tre dagar innan de kommer eftersom brottet inte är prioriterat.

Tre realistiska nedslag i den nya välfärden.

Man ska vara försiktig med att använda ordet kris i ett land som levt i fred i 200 år. Men om vi bara talar om välfärden så är vi absolut på väg mot en kris. Första linjens poliser, sjuksköterskor, socialsekreterare och lärare lämnar sina jobb och söker sig till lugnare uppgifter. Många lämnar yrket för gott. Trötta, slitna och besvikna.

De gör det i en tid när deras kunskaper behövs mer än någonsin. En tid när stora pensionsavgångar kommer samtidigt som befolkningen växer och blir äldre. De kommande åren behöver vården och omsorgen anställa 225 000 nya medarbetare. 100 000 nya lärare behöver utbildas.

Kommunerna skulle behöva höja skatten med två kronor för att klara behovet. Märk väl, det är skattehöjningar som behövs trots regeringens uppräkning av statsbidragen med tio miljarder. Och det är inga pengar som leder till en bättre välfärd. De räcker bara till att behålla nuvarande nivå. Vi befinner oss i en tid då en rad faktorer sammanfaller till en perfekt storm som hotar hela vårt välfärdssystem.

Vad gör arbetsgivarna? De släcker bränder. Eller nej, inte ens det. De kissar i byxorna. Sjukhusen bygger sin sommarbemanning på tillfälliga bonusar och beordrad övertid. I stället för att höja den ordinarie personalens löner och förbättra arbetsvillkoren gör de sig mer och mer beroende av stafettpersonal - till en allt högre kostnad.

Den nya lösningen heter sänkta krav: Desperata kommuner slopar kravet på socionomexamen inom socialtjänsten. Föreståndare på hvb-hem behöver inte längre ha högskoleutbildning. Begåvningskraven för att bli antagen till polisutbildningen har sänkts. Nu räcker det med en trea på en niogradig skala för att komma in. Utbildningsplatserna fylldes i ett huj, men betyder det att det var en lyckad åtgärd? Knappast. Vi behöver poliser med god problemlösningsförmåga. Dessutom är lägre krav ett av de säkraste sätten att sänka statusen på polisyrket.

Alla enades till slut om att lösningen på lärarbristen är att höja lärarnas status. Genom högre löner, krav på legitimation, högre personaltäthet, fler karriärvägar. Nu börjar resultaten visa sig genom fler sökande till lärarutbildningarna.

Samma lösning borde prövas inom vård, omsorg, polis och socialtjänst. Det är yrken som måste uppvärderas, helt enkelt för att samhället står och faller med dem.

Det finns många goda exempel på hur det kan göras: Sjuksköterskor som får vidareutbilda sig på arbetsgivarens bekostnad, socialsekreterare som får arbeta sex timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Lösningen på de enorma personalbehoven är inte att anställa outbildad personal till låga löner. Det är att höja kraven och successivt höja lönerna som man gör för lärarna. Då kommer högre status och intresse för yrket på köpet. Det kostar pengar, ja. Men alternativet kommer att kosta mycket mer.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons