Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det gäller att vara varsam med orden

/

Annons

I Sverige har som i de flesta länder funnits en misstänksamhet mot romerna. De som tidigare kallades zigenare. Det är från det ordet vi har kvar begreppet antiziganism. Antiziganismen finns otvetydigt i dag också. Men det har funnits motkrafter. När jag som den trogne läsaren vet nyss läste boken Zigenerska av Katarina Taikon (1963), framgår att vi har några lokala exempel på båda sakerna. Hon berättar hur hennes familj på 30-talet kom till Alby i västra Medelpad och där utsattes för övergrepp av några berusade män. Hon berättar också hur väl byborna sen tog hand om familjen. Hon berättar också om hur hennes familj i Sundsvall 1932 blev den första romska familj där barnen gavs en chans att gå i skolan, om än en kortare tid.

I fattig-Sverige fanns det ett motstånd mot att hjälpa den lilla folkspillra på kanske 500 personer som blivit kvar i Sverige efter första världskriget då gränserna stängdes mellan nationerna, och då romer helt sonika nekades inresa i vårt land. Man kunde inte ens åka ut fram och tillbaka för att träffa släkt i utlandet! Men det fanns i senare tid, med början på 60-talet, en uttalad vilja att bistå från samhället sida. Till det har inte minst Katarina Taikons egna berättelser för barn bidragit. Men det har inte utrotat antiziganismen. För den som anfäktas av denna åkomma blir varje berättelse om en stöld eller dåligt uppträdande av någon med romskt ursprung ett bevis för att alla romer är dåliga. Antiziganism är som alla fördomar ett sätt att dra alla över en kam.

Det senaste året har romer från Rumänien och Bulgarien tagit sig hit för att tigga. Det har i vissa fall mötts av direkta övergrepp. Men allmänt sett tycker jag mig märka en överraskande tolerans mot tiggarna. Även om nästan inga av oss gillar själva tiggeriet. Jag noterar att på senaste tid har utslagna svenskar, sannolikt missbrukare, tagit efter här i Sundsvall. De tigger med skylten vi är svenskar! Det är inte mindre tragiskt.

Regeringen pläderar liksom alla andra anständiga politiker (nyfascistiska SD är därmed undantagna) för hjälp på hemmaplan. Genom överenskommelser med Rumänien och Bulgarien vill man göra det möjligt för tiggarna att slippa tiggeriet. Men här finns ingen quick fix. Regeringen stöder också frivilligorganisationer som jobbar på plats i dessa länder. 50 miljoner var den siffra inrikesminister Anderrs Ygeman (S) nämnde i Agenda i söndags. Man nämner som alternativ till att ge pengar direkt till tiggarna, möjligheten att stödja såna organisationer.

Det fick Agenda att ställa frågan om detta var antiziganism. Soraya Post från Feministiskt Initiativ valde det ordet i debatten. Hon fruktade, liksom Thomas Hammarberg ordförande i regeringens kommission mot antiziganism, att en sådan inställning som påpekandet att det finns alternativ till att skänka pengar direkt till tiggare kan ge legitimitet åt hatbrott mot romer. Detsamma tycks i deras ögon gälla de insatser som planeras för att riva de stora husvagnsläger som vuxit upp, ofta på privat mark, i flera av våra städer.

Om det vill jag säga att om det ska beskrivas som antiziganism, så har vi problem. I grunden kan vi inte acceptera att rena kåkstäder växer fram. Jag tycker att Sundsvall har hanterat saken anständigt när de försöker ge alternativ inför vintern även i år. Jag fruktar att vi kan få se mycket obehagliga bilder från andra håll när kåkstäder ska rivas. Men antiziganism måste rimligen vara något annat än detta. Det gäller att vara varsam med orden.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons