Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det spelar roll vilken avsikt man har

/
  • Arbetarförfattaren Ivar Lo-Johansson 1930, när hans första utgåva av boken Zigenare, nyss kommit ut.

Annons

På 60-talet blev Onkel Tom ett skällsord. Tom, romanfiguren från Harriet Beecher Stowes Onkel Toms stuga, en bok som mer än någon annan bidrog till slaveriets avskaffande, kom hundra år senare att för många svarta symbolisera en svart man som underdånigt bugar för den vite mannen. Historien hade gått förbi denna roman, som på 1800-talet blev den mest sålda boken efter Bibeln. Men det är omöjligt att frånta den en betydelse för slaveriets avskaffande i USA.

Jag kommer att tänka på den när jag ser recensionerna av dokumentärfilmen Taikon av Gellert Tamas och Lawen Mohtadi, som handlar om den stridbara romska aktivisten Katarina Taikon. Uppenbarligen (jag har tyvärr inte hunnit se filmen än) så tar man fasta på Taikons hårda kritik mot arbetarförfattaren Ivar Lo-Johansson som får symbolisera det faktum att också radikaler kunde vara fördomsfulla på den tiden. När jag går tillbaka till boken Zigenerska från 1963, så finner jag en stenhård kritik från Taikon mot Ivar Lo.

Kritiken är alls inte utan grund. Även i 1955 års version av den bok från 1929 som hette Zigenare, finns en hel del rasistiska stereotyper kvar i den omtryckta delen. Samtidigt är hela boken ett försvarstal för varför diskrimineringen av det folk som i dag kallas romer, måste få ett slut. Taikon betonar sin respekt för Ivar Los trägna arbete för den förtryckta statarklassen, och hon får hjälp och stöd av arbetarrörelsen närstående organisationer när hon till sist får studera. Hennes förebild på området är 1963 kommunisten John Takman.

Vad är det då som gör henne så rasande på Ivar Lo? Det är dels den mycket gammalmodiga beskrivningen av hur blandäktenskap "sällan blivit lyckade", och har orsakat förakt både "av zigenarna själva och av svenskarna". En beskrivning som blir extra sorglig för Katarina Taikon när hon själv finns på den bild som hör till den bildtexten. Hennes mor som dog när hon var liten var nämligen inte av romskt ursprung. Fast här måste tilläggas att den bildtexten togs bort när fotobildboken "Zigenarväg" från 1955 trycktes om 1977 i "Den sociala fotobildboken". Så Ivar Lo insåg tydligen att det fanns fog för hennes kritik.

Ivar Lo vars vilja uppenbarligen var att öka respekten för denna minoritet, bar samtidigt på åsikten att man borde bevara "vandringsfolkets" särart. Han betonar visserligen att de i Sverige ofta varit tvungna att åka vidare på grund av diskrimineringen. Men han menar att storsamhället borde ha råd att både ge dessa, vid denna tid handlade det om 900 personer, drägliga förhållanden och ett fortsatt "friare" liv.

För Katarina Taikon är detta bara dumheter. Och jag förstår henne. Ivar Los resonemang är lite som om dagens samer ännu skulle bo i kåtor och åka skidor i renskötseln i stället för att bo i hus och använda skoter och helikopter. Katarina Taikon hade upplevt tillräckligt mycket av usla bostäder och ett kringflackande som uteslöt skolgång för att kunna uppskatta det "fria" i romernas liv under hennes uppväxt. Ivar Lo betecknar senare sitt engagemang för att "lösa zigenarfrågan internationellt", som ett fiasko.

Varför bryr jag mig då om denna gamla debatt? Jo, Ivar Lo-Johansson tillhör mina idoler. Jag tycker att vi måste kunna se till vad man försöker åstadkomma, även då det leder fel. Ivar Lo-Johansson försökte öppna svenskarnas ögon för det lidande man utsatte romerna för. Det ska han ha beröm för även om det ibland tog felaktiga uttryck. Ivar Lo förtjänar inte att klumpas ihop med diverse rasister.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons