Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En hyllning till civilkuraget

Annons

Min kompis såg i veckan en vit man som spottande på en utländsk kvinna som satt utanför en matbutik och tiggde.

Min kompis reagerade direkt. Med civilkurage frågade hon upprört den vita mannen vad han höll på med. Varför spottande han på en annan människa? Mannen svarade att han gör som han vill. Hans behov – att spotta på en kvinna som störde hans varande i det offentliga rummet – gick före allt acceptabelt beteende. 

I hans världsbild var det alltså okej att människor slutar vara människor: människor kan förvandlas till ting som man kan spotta på. Det är så otroligt provocerande! Kvinnan slutade vara levande inför honom, för människor spottar inte på levande varelser. Människor spottar inte på varandra och inte på djur. Det är under all anständighet.  

Det kan också vara så här: Den vita mannen såg på den tiggande utländska kvinnan som en annan sorts människa. 

Kvinnans känslor, värde, upplevelse av att få en annans persons spottloska på sig brydde han sig överhuvudtaget inte om, eller orkade inte reflektera kring eftersom kvinnan var mindre människa än han. Han var viktigast i hans värd, hans spottloska hans kletiga maktmedel och uttryckssätt. 

I det här sammanhanget är det viktigt att notera en sak. Den vita mannen valde naturligtivs noga vem som skulle spottas på – inte spottade han på en annan vit man som står ovanför honom i hierakintrappan. Då skulle hans spottloska riskera för mycket, en polisanmälan till exempel, tappat anseende ett annat. Hans maktmedel används nedåt – inte uppåt. Fegt slemmigt. 

Det är så otroligt farligt det den spottande mannen gjorde: att sluta se människor som individer. Att inte så på sina medmänniskor med vetskapen att de har samma känslor, behov som en själv. Att avhumanisera människor är att ta steg direkt mot helvetet – tänk judeförintelsen. Där blev individer en flock utan något som helst värde överhuvudtaget och kunde gasas ihjäl som jobbiga myggor.

Det min kompis gjorde när hon såg mannen spotta på den tiggande kvinnan var så otroligt viktigt. Hon reagerade mot kräkningen hon blev vittne till och sa ifrån. Hon vägrade vara en tyst medborgare som passivt står bredvid och ser på när människor slutar behandla andra individer som människor. Hon vägrade bli en åskådare till rasism. Hon vägrade normalisera hat. Hon agerade direkt och sa ifrån.

Hade det någon effekt då ? 

Den tiggande kvinnan nickade åt henne efter händelsen. Språkhindren gjorde att de inte kunde kommunicera med varandra. Förhoppningsvis och förmodligen kände dock den tiggande kvinnan att en annan kvinna stått upp för hennes människovärde. Om det är värt något? Det är så värt! Så viktigt. 

Att få sitt människovärde bekräftat gör att vi vet att vi är en del av mänskligheten. 

Den spottande vita mannen då? I bästa av världar fick han sig en tankeställare och håller inne med sina äckliga spottloskor framöver. Men det kan vi naturligtvis inte veta.

Dock är sannolikheten i vart fall större att mannen fick anledning att fundera över sitt beteende när någon protesterat mot det han gjorde, än att ingen hade brytt sig om att han spottat på en annan människa. Det möjligheten är så värt.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons