Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Färre julklappar med en kallare politik

/
  • Karl-Bertil Jonsson/julgran/julklappar/något annat juligt

Jag tänker på Karl-Bertil Jonsson. Ni vet, killen som på tv varje julafton delar ut de rikas julklappar till de fattiga.

Annons

Han vars pappa, varuhusdirektören, förskräckt utbrister att han närt en kommunist vid sin barm när han får veta att Karl-Bertil försökt hjälpa de mindre lyckligt lottade. Karl-Bertil, den snusförnuftiga fjortonåringen som hävdar att ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar.

Tage Danielssons julsaga visades första gången på julafton 1975. Men trots att den klassiska filmen nu har 40 år på nacken sätter den fingret på några av julens oundvikliga sanningar: Alla får inte en god jul. När ekonomin sviker blir många barn utan julstämning, julbord och julklappar. Och precis som när Karl-Bertil Jonsson svepte in och försökte göra någons jul lite bättre tvingas allt för många vända sig till de hjälpande händer som finns när samhället sviker.

Hjälporganisationer, föreningar och ideella krafter går på högvarv inför julhelgen. Stödcenter, kvinnojourer och soppkök kraftsamlar. I år har till exempel antalet familjer som sökt hjälp från Stockholms Stadsmission fördubblats jämfört med förra året. Dessa familjer är i behov av akut hjälp. De behöver bidrag till mat, kläder, hyra. Ingen tomte kommer kliva in genom deras skorstenar med julklappar. Utsattheten ökar i takt med växande ekonomiska klyftor. De hjälpande händer som sträcks ut är inte nog många för att täcka upp behoven.

Svårast är det för de ensamstående kvinnor som lever i ekonomisk utsatthet. Mer än var tredje ensamstående förälder lever i fattigdom och en majoritet av dessa är mammor som försöker få budgeten att gå ihop. Men det blir allt svårare. Underhållsbidraget för barn ligger i dag på strax över en tusenlapp, barnbidraget likaså. Bostadsbidrag, försörjningsstöd och andra ekonomiska stöd räcker knappt till att betala för de grundläggande behoven. Inget av dessa bidrag har heller ökat i takt med inkomstutvecklingen. I regeringens budget, den som röstades ner av Alliansen och Sverigedemokraterna, var över 600 miljoner kronor öronmärkta till att hjälpa de föräldrar som lever på knappa ekonomiska marginaler. Nej, det är inte så mycket. Men det hade blivit några hundralappar extra varje månad för de föräldrar som har det svårt att ge sina barn det de behöver. Det hade kanske till och med räckt till en julklapp. För att bara nämna en satsning för att utjämna samhällsklyftorna som inte blev av i budgetomröstningen. Det är de som redan kämpar mest som är de största förlorarna på den politik som nu röstats igenom.

Jag tänker på Karl-Bertil Jonsson. Ni vet, killen som varje år sprider sitt solidaritetsbudskap i tv på julafton. Jag tänker på alla organisationer och människor som gör sitt bästa varje jul för att hjälpa dem som har det svårt. De gör alla ett fantastiskt jobb, ett jobb som behövs och gör skillnad. Men låt oss tänka denna svindlande tanke: Tänk om den hjälp som behövs gick att få från samhället? Tänk om vi hade ett samhälle där ingen behövde prioritera bort julklapparna? Såhär i juletider önskar åtminstone jag mig en politik som kämpar för dem som har det svårast.

Mer läsning

Annons