Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Folkmordet gav kommunister argument

Annons

Liten uppmärksamhet har på borgerliga ledarsidor ägnats åt 40-årsminnet av Vietnamkrigets slut, då USA:s personal sista april 1975 evakuerades från Saigon med helikopter. Saigon döptes om till Ho Chi Minhs stad. Strax därpå återförenades Nord- och Syd till ett land – Vietnam.

Det går att ha synpunkter på kommunismen i allmänhet och den i Vietnam i synnerhet. I kombination med en stark nationalism blev det en farlig som gav krig både mot Kina och den röda terrorns Kambodja. I dag är det en kommunism där facken inte tillåts och arbetare oblygt utnyttjas.Men vad man än tycker om det, så kan ingen annat än glädjas åt att USA:s folkmord, utfört I det kalla krigets och dominoteorins namn, till sist tog slut. Tesen var att om Vietnam tilläts falla skulle kommunisterna fortsätta sitt segertåg till fler länder.

Den teorin borde ha avfärdats redan då. Men vi känner igen liknande resonemang inför det folkrättsstridiga anfallet på Irak 2003. Resultatet blev det rakt motsatta i båda fallen. Häromdagen kunde Michael Morell, tidigare näst högste chef för CIA, berätta hur USA:s misslyckade agerande i Irak i själva verket hjälpte al-Qaida.

När president Clinton 2000 släppte uppgifter om bombkrigets omfattning i Sydostasien visade det sig att man över Kambodja fällt 2,76 miljoner ton bomber, att jämföras med de två miljoner de allierade fällde under andra världskriget. Stordelen fälldes under det halvår som följde på vapenvilan mellan USA och Vietnam 1973. En miljon beräknas ha dött. De röda khmererna kunde för 40 år sen ta makten i Kambodja uteslutande på grund av att det förfärliga amerikanska bombkriget hade förött landet. Över grannlandet Laos fälldes ett halvt ton bomber per person!

Men värst drabbades södra Vietnam. Hälften av de sju miljoner ton bomber som fälldes över Indokina, fälldes över södra Vietnam. Utöver detta fanns de miljögifter, det miljömord, som ännu skördar offer bland nyfödda vietnamesiska barn. Men det som verkligen vände den svenska opinionen var bombningarna över Nordvietnam 1972. Första maj det året samlades 50 000 människor, både sossar och FNL-are, på Norra Bantorget. Bombningarna kulminerade julen -72 över Hanoi och Haiphong, trots att de var militärt meningslösa mål. Det var det som statsminister Olof Palme (S) helt korrekt kritiserade som terrorbombningar.

Författaren Jan Guillou, då i yttersta vänstern, gör i Aftonbladetd ett provocerande påstående: man måste inte vara kommunist för att vara emot folkmord. Tyvärr, skriver han i Aftonbladet, spred sig den villfarelsen inom vänstern just för att det såg ut som om det bara var kommunisterna som var emot att man bombade barn med napalm!

Nu ska sägas, också Guillou gör det, att sossarna verkligen ändrade sig från det tidiga 60-talets allmänna tro på USA:s godhet, till att se vad USA verkligen gjorde. Speciellt Palmes klarspråk fångade ungdomen. Partisekreteraren Sten Andersson tog initiativet till den namninsamling för bombstopp som samlade 2,7 miljoner! svenskar inför vapenvilan i januari 1973. Alla partier stod bakom den. Men alltför många, jag också, kom trots det att kalla sig kommunister då vi tidigare sett undfallenhet inför detta folkmord. Vi hade lika fel där som vi hade rätt om Vietnam. USA drev många i kommunisternas armar då. Hur många har drivits i islamisternas armar i dag?

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons