Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

För en politik i riktning social demokrati

/
  • Jeremy Corbyn är ny ledare för de brittiska socialdemokraterna. Frågan är om han blir mer än en ny Juholt. Klart är att sossarna måste föra en politik som attraherar medelklassen. Men den måste ske utan att förlora arbetarklassen.

Annons

Håkan Juholt lämnar riksdagen vid riksdagsårets slut. Han kommer i första hand att kommas ihåg som en parentes på partiledarposten för Socialdemokraterna. Efter bara tio månader tog äventyret slut. I andra hand kommer vi att minnas honom som en gudabenådad agitator. Alla som var på Skönsbergs Folkets Hus i december 2011 under "förlåt"-turnén förstår vad jag menar. Ett sådant politiskt möte hade jag aldrig upplevt tidigare. Rena väckelsemötet. Juholt kan skapa känslor som få andra.

Vad fällde då honom bara sex veckor senare? Direkt utlösande var lägenhetsaffären, som han själv förvärrade genom att inte ta den på allvar. Det verkar ha berott på svagt stöd från hans närmaste omgivning. Juholt lyckades aldrig ena sina styrkor. Han drev en enmansshow. Politiskt sett var han både vänster- och högersosse. Men han var tydlig på en punkt - en punkt att värna om. Han beskrev sossarnas väg som "social demokrati". Riktigt fyndigt. Är det något som har kännetecknat sossarnas politik är det att hela folket ska känna att man är med på tåget. Skillnaden mellan sossarna och borgerligheten ska vara lätt att se! Också i dåliga tider.

Det var egentligen märkligt att valet föll på Juholt. Han var för oprövad och han föll på det. Den allt annat än lättfotade nomineringsprocess som finns i de stora partierna borde ha gett ett annat resultat. Vi talar ändå om ett parti som bara avverkade sex partiledare under hela 1900-talet (Branting var den reella ledaren under de 25 första åren).

I Storbritannien har man förnyat sig, som det heter. Där utsågs den nye partiledaren Jeremy Corbyn i en medlemsomröstning, där också nya medlemmar kunde delta. Resultatet var anmärkningsvärt eftersom Corbyn i decennier tillhört den yttersta vänstern i arbetarpartiet Labours parlamentsgrupp. Han har inlett med en del uttalanden som förefaller oövertänkta, och som han också backat på. Men han är fortfarande mycket populär bland de medlemmar som utsåg honom med 59 procent av rösterna. Av dessa anser 86 procent fortfarande att han gör ett bra jobb.

Corbyns kritiker i partiets mittfåra, som ändå styrt en bra bit bort från Blairs nya Labour, där deltagandet i Irakkriget var hans stora misslyckande, oroas över att man inte kan vinna valet utan att lyssna till den medelklass som, precis som i årets val där högern fick egen majoritet, annars riskerar att välja högern.

S-debattören Ann-Marie Lindgren analyserar saken i Aip, nummer 37. Hon konstaterar att Labour tappade en del av medelklassväljarna. Men en lika viktig frågan är var arbetarväljarna tar vägen om de inte längre känner sig delaktiga i välfärden. Viljan att betala de nödvändiga skatterna är inte riktigt i paritet med kraven på det skatterna ska finansiera, skriver hon. Det är inget nytt. Nytt är däremot att vi har högre arbetslöshet, fler äldre och att kraven på god utbildning ökar.

Tidigare var det tydligare att alla hade nytta av den generella välfärden. Nu finns det grupper som snarare gynnas av extra förmåner som RUT-avdrag och ränteavdrag.

Sossarna måste trots det våga ta ställning till vad samhället behöver, och sen försöka övertyga väljaropinionen om det. Hon skriver: "Det kortsiktigt taktiska får underordnas nödvändigheten att ge ett alternativ till en politik som, även om den samlar väljarmajoriteter, inte löser problemen." För att övertyga väljarna måste sossarnas politik trovärdigt leda i riktning social demokrati.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons