Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

För första gången får facket Nobelpriset

/
  • Fyra folkliga organisationer i Tunisien får Nobels fredspris för att de genom att skapa en konsitution lyckats bidra till en fredlig utveckling i sitt hemland. Längst till vänster strår fackets man – Hassine Abassi.

Annons

Anledningen till att vi för första gången fick se nyblivna Nobelpristagare i LO-borgen var att det tunisiska facket som en av fyra organisationer fick Nobels fredspris. I en värld där allt fler är livrädda för religionen islam och allt vad muslimer heter, är det extra viktigt att visa alternativa och fredliga vägar. I morgon är det exakt fem år sen den tunisiske fruktförsäljaren Mohammed Bouazizi brände sig själv till döds i protest mot sina levnadsförhållanden. Han var inte ensam om att göra sånt. Men just hans död kom att bli den utlösande faktorn till den arabiska våren som födde så stora förhoppningar under de första månaderna 2011. Diktatorer störtades och demokrati infördes på många håll. De unga, och de är många i arabvärlden, sökte frihet.

Du vet hur det gick. I Egypten kom militären tillbaka. Libyen föll samman efter västvärldens halvhjärtade insats, som därtill fick till följd att FN:s säkerhetsråd föll tillbaka i oenighet med följd att hundratusentals dödats i det syriska inbördeskriget sedan dess. I Bahrein slogs upproret ner av Saudiarabien. I stället stärktes den extrema islamism som så många av oss är så rädda för - på goda grunder – av staters sönderfall. Problemet är att den rädslan hindrar många att förstå att extremisterna inte på något sätt representerar islam i allmänhet.

I detta ljus är den norska Nobelkommitténs val av fredspristagare viktigt. För det kunda ha gått illa i Tunisien också - och det kan gå illa än. Flera allvarliga terrordåd har inträffat. Extremisterna slår i första hand mot turismen. Men trots detta har man i Tunisien lyckats bevara den nya demokratin och skapa en konstitution med grundlagsfästa rättigheter för hela befolkningen, oberoende av kön, politisk övertygelse och religiös tro. Det är mycket hoppingivande.

Berättelsen bakom är spännande om än inte glamorös. Demokrati är vardagsarbete. Hassine Abassi från tunisiska LO berättade att idén var att skapa en sådan konstitution genom att ta hjälp från olika delar av samhället som hade en respekt i djupa folklager. Det handlade om facket, om arbetsgivarna som i detta fall representeras av en kvinna, Ouided Bouchammaoui. Där fanns advokatsamfundet som står så nära facket att man ställer upp gratis för facket när det behövs. Där fanns en människorättorganisation, också med en advokat i spetsen. När politiken hettas upp så att den når kokpunkten, kan juridiken bidra till att lösa tvister på fredlig väg.

Fackbasen Abbasi berättar om en mödosam väg där man fick börja med att övertyga parter som vägrade att skaka hand, att sätta sig vid samma bord. Men innan dess hade dessa fyra folkliga organisationer suttit 164 timmar själva för att komma överens om tagen. Totalt tog det 1040 timmar! att nå de överenskommelser som gav den konstitution som räddade demokratin.

Tunisien hade varit diktatur länge. Men där fanns en demokratisk tradition ända sen det franska kolonialväldet avlägsnades. Man var det enda arabland där månggifte är förbjudet. Och befolkningen är relativt välutbildad.

En utlösande faktor till den arabiska våren var att de unga inte fick jobb utifrån sin utbildning. De krävde jobb och social rättvisa. Nobelpristagarnas organisationer kunde ge dem en konstitution tack vare den förhandlingstradition som gav landet en utväg när alltför mycket pekade mot inbördeskrig. Tunisien behöver oss nu som turister. Det blir ett stöd åt hela den muslimska värld som vi måste förenas med, om det här inte ska sluta illa.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons