Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fortfarande är ingen verksamhet fredad

/

Annons

För tio år sen tog svenska läkare i genomsnitt emot fyra patienter per timme mot tre i dag. Det kostar att lägga på nya krav som exempelvis all extra tid på sjukintyg. Så det finns annat än sjukhus att titta på i landstinget. Men inte ens om man skulle lyckas att återfå tidigare effektivitet, är vårt landstings problem löst.

Ett damoffer i form av att landstingsstyrelsens ordförande Elisabeth Strömqvist (S) fick kliva åt sidan, har redan gjorts i samband med den väldiga offensiv som 10-15000 demonstranter i Kramfors innebar för det pågående schackpartiet om landstingets ekonomi och verksamheterna vid Sollefteå sjukhus. Vem som vinner partiet är en annan fråga.

Ansvarstagande politiker kan liksom skattebetalarna inte acceptera en förlust i meningen att inget görs. Å andra sidan skulle de styrande som vill se att landstingets ekonomi är under kontroll ha svårt att att beskriva nedlagd operationsverksamhet och borttaget BB i Sollefteå (och möjligen Övik), som en seger. Man gör i så fall bara vad man anser vara nödvändigt av ekonomiska skäl. Även om det görs på ett sätt som inte hotar patientsäkerheten, avstånden finns ju redan för människor på andra håll i länet, så vet man hur mycket det oroar människorna. Det blev mycket tydligt i helgen. Vi minns också reaktionerna i Härnösand vid förändringarna i vården för tio, tjugo och trettio år sen. Det är även om andra har lika långt till närmaste sjukhus, skillnad på att vara rädd om något man har och att sakna något man aldrig haft. Jag gissar att resultatet blir en remi som de flesta i Ådalen kommer att se som en svår förlust. Sollefteå kommer att drabbas.

Mycket snack har hörts om socialdemokratisk splittring i denna process. Den finns förstås. Den går precis som i alla andra partier efter geografiska gränser. Skillnaden är att den inte märks så mycket i de partier som ännu håller tyst i sakfrågorna. Internt i det socialdemokratiska partiet sätter man stor vikt vid att helgens förtroenderåd fann en kompromiss som alla kunde ställa sig bakom. Vad är man då ense om?

Jag lyssnade på plats i Kramfors inför förtroenderådet, och skulle vilja påstå att enigheten gäller att processen fortsätter. De som hoppas att nya fakta ska visa att föreslagna neddragningar i Sollefteå inte ska innebära några reella besparingar, kan hoppas ett litet tag till. Fast själv har jag svårt att se att de har fog för sitt hopp.

Jag tror snarare att en fortsatt process innebär att ingenting är fredat. För att få en överenskommelse måste besparingarna snarare bli större. Rent ekonomiskt räcker det inte att bara Sollefteå får ta smällen. Politiskt blir det därtill väldigt svårt, och det gäller inom alla partier, att inte fördela bördorna mer över länet, speciellt när en skattehöjning uppenbarligen också blir nödvändig.

Hälso- och sjukvårdsnämnden har liksom många andra redan begärt kompletterande svar. De vill veta hur Örnsköldsvik och Sundsvall ska klara av de patienter som kommer från Sollefteå. (Bra fråga!) Vad ger en intraprenad i Sollefteå ekonomiskt? (Ingenting gissar jag.) Räcker det med ett BB i länet? Hur påverkas personal, invånare och ekonomi? Klart är att redan en fördröjning av processen gör det svårt att göra en budget för nästa år!

När ett parti med 48 procent av rösterna inte ser ut att få majoritet för sin linje, har något gått snett i den politiska processen. Men inget ansvarstagande parti kommer undan. Nu krävs förhandlingar inom blocken och över blockgränsen.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons