Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hela EU-samarbetet står faktiskt på spel

/

Annons

Grekland har inte reformerats de senaste fem aren. Grekland har deformerats. Så lyder ett i Grekland välkänt uttalande av den nu avgångne grekiske finansministern Yanis Varoufakis. Han påstås under de halvårslånga förhandlingarna om nya grekiska stödpaket ha retat sina Eurolandskolleger till vansinne med föreläsningar och uppläxningar. Men i det här fallet har han uppenbarligen rätt.

Den metod som Grekland anvisats av Europeiska Unionen (EU), Europeiska Centralbanken (ECB) och Internationella Valutafonden (IMF) har bevisligen inte fungerat. Och det är inte dagens vänsterregerings fel. För den tidigare konservativa regeringen gjorde vad man blivit ålagd. Det har gjort att den grekiska ekonomin krympt med 25 procent. Operationen lyckades, men patienten dog, lyder ett gammalt skämt. Patienten Grekland är inte död, men landet har inte långt kvar med den kursen.

I SvD Näringsliv berättar Per Lindvall om en rapport från IMF som visar att Grekland, om målet på ett "primärt överskott" för den grekiska statens finanser på 3,5 procent drivs igenom, så kommer BNP att minska med ytterligare tio procent till 2018. Statsskulden i förhållande till BNP skulle då fortsätta att växa.

Lindvall visar också att IMF faktiskt, genom att godta det första "räddningspaketet" utan att lån till Grekland skrivits ner, innebär så stora risker för långivarna, att paketet strider mot IMF:s egna regler. En utebliven skuldavskrivning gör återhämtningen omöjlig utan konkurs. Men en sådan skuldavskrivning skulle kosta tyska och franska banker stora belopp. Därför har den ännu inte blivit verklighet. De enorma stödsummor Grekland har fått har inte gått till det grekiska folket utan till dessa banker. Är det verkligen så självklart att dessa ska stå skadeslösa? De flesta på den borgerliga kanten tycks anse det. Ingenting blir lättare av att det nu är statskassorna som får ta smällen.

Jag finner det faktiskt mer än märkligt att alla de greker som inte lånat de enorma summor det handlar om, ska tvingas betala. Säkert har många av dem som nu drivits ner i fattigdom bidragit till skuldkrisen. Men de är väl straffade nog nu kan jag tycka.

Framför allt måste EU:s ledare fundera ett varv till över hur krisen ska lösas i stället för att fastna i frågan om vems fel det är. Där behöver man inte bli överens. Alternativet till skuldavskriningar och en realistisk väg framåt för Grekland, är faktiskt direkt farlig inte bara för ekonomin i EU-länderna utan även för politiken.

I ett EU som kämpar med en allt starkare neofascistisk främlingsfientlighet är risken stor att folk ställs mot folk på ett sätt som hotar hela EU-samarbetet om man inte finner en lösning som gör att vi slipper en djup ekonomisk kris, något som faktiskt ligger i farozonen om ingen konstruktiv uppgörelse kan nås. I skrivande stund vet jag inget om resultatet av det toppmöte som snart inleds.

Jag är dock övertygad om att grekernas förhandlingsläge är bättre än vad många föreställer sig. Och det beror då inte så mycket på folkomröstningens nej, som i och för sig lär stärka deras förhandlingsposition. 60 procent nej med 60 procents valdeltagande är en anmärkningsvärd framgång för Alexis Tsipras vänsterregering. Det kan bli en framgång för hela EU-samarbetet i den mån resultatet bidrar till en lösning. Men i grunden avgör hårda fakta. Grekland måste få en skuldavskrivning. EU-samarbetets framtid hotas utan en överenskommelse.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons