Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hemtrevnad – för att möta verkligheten

/
  • I Moa Martinssons romantrilogi om proletärflickan Mia, Mor gifter sig, Kyrkbröllop och Kungens rosor, föds tankar som stämmer in på dagens situation.

Annons

Det är till litteraturen jag vänder mig när jag vill förstå vad det innebär att vara människa. När jag vill begripa mig själv är det i romanernas värld jag hittar berättelser om andra som varit människor, andra som gått på den här jorden och jag får en spegling av min egen själ. Det gör allt lite mer begripligt. Bokstäverna blir ett lexikon över vad det betyder att vara i en människokropp.  Det är sannerligen inte helt okomplicerat.

För hur ska man förklara det här: Efter fredag den 13 november 2015 förändrades världen och jag började googla inredningsprylar. Världen jagade terrorister och jag jagade linnedukar. Och nya gardinkappor till köket, ej i lantlig stil, utan mer sextiotal. Kanske i någon vacker lugnade blå nyans?

Regeringen skärpte sin flyktingpolitik och jag ska åka till en blomsterhandel och köpa julblommor tillsammans med en släkting. Tänker mig komma hem med en vacker röd julstjärna, en minigran som ska få stå i trappen upp till vardagsrummet och kanske en eller flera cypresser. Några hyacinter blir det inte, de är jag allergisk mot.  Och några vackra krukor önskar jag mig i december.

På Instagram har jag sett otroligt fina julgranskrukor som påminner om flätat rotting i lugnade halmtoner. Det ser rustikt ut.

Mitt i denna nyupptäckta inredningsiver viskar det dåliga samvetet bakom mina revben, hur kan jag sitta i min medelklassvärld och drömma om att pynta hemmet medan bomber faller i Syrien? Allt världselände och Sverigeelände ryms inte i den här krönikan, men ni vet ju... Ingen kan ha undgått terrorns ondska, flyktingströmmen, klimatkrisen och så vidare. Hörde en mamma som var genuint förtvivlad över att barnen som nu växer upp riskerar att möta en mycket hemsk värld -  om inte den politiska eliten och civilsamhällena agerar kraftfullt.

November har varit väldigt mörk. Under mitt 35-åriga liv kan jag nog inte minnas att jag någonsin tidigare varit så orolig för världen som jag varit i november 2015. Och det var alltså i november 2015 jag på allvar började göda heminredningsintresset. Det hör naturligtvis ihop. När världen känns som om den håller på att falla kommer behovet av en enda trygg zon, i all fall en plats som kan ge en chimär känsla av lugn. Jag tror ändå att det har en funktion, i all sin  ytlighet.

Tänker på arbetarförfattaren Moa Martinssons självbiografiska romantriologi  om proletärflickan Mia – i serien ingår Mor gifter sig, Kyrkbröllop och Kungens rosor.

Jag läste den första gången som tonåring. Det var vackert att läsa om hur Mias mor - trots usla förhållanden - försökte ordna det fint i den lilla familjens olika bostäder. Mias första minnen av barndomen var hemtrevnad.  

Det var när Mias mamma inte längre orkade som nöden kändes mer än omänsklig. Det måhända och är säkert så att jag dövar mitt dåliga samvete när jag tänker på att för flickan Mia blev nöden mindre i och med att modern skapade ett trivsamt hem efter förmåga – men låt så vara då. Medan världen är galen behöver jag bygga en kokong för mig och mina barn där vi kan leva på som om ingenting har hänt - för att orka möta verkligheten utanför ytterdörren.

Twitter: @LinaNJuuso

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons