Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Auschwitz befriades utan att svenskarna fick veta

/
  • Förintelsemonumentet i Berlin.

Annons

Varje år den 27 januari samlas människor världen över för att minnas Förintelsens offer och manifestera mot intolerans och rasism. I år är det 70 år sedan koncentrations- och förintelselägret Auschwitz befriades av Röda armén. Men vad kände vi till i Sverige? Och vad skrev tidningarna?

Lördagen den 27 januari 1945 nådde delar av en sovjetisk infanteridivision under generalmajor Mikhailovich ledning fram till koncentrations- och förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Efter en kortare eldstrid med tyska enheter befriades drygt 7 500 överlevande, de flesta sjuka och mycket svaga. Totalt hade då över en miljon människor mördats i lägret. Huvuddelen judar, men även romer, polacker, sovjetiska krigsfångar och andra nationaliteter föll offer för Nazitysklands utrotningspolitik.

I Sverige var befriandet av Auschwitz en icke-händelse. Tidningarna rapporterade löpande och detaljerat om krigets utveckling på östfronten och Röda arméns avancemang. ”Nu har ryssarna bara åtta mil kvar till Berlin” och ”den tyska huvudstaden faller inom en vecka eller två”. ”Var kommer ryssarna och amerikanarna att mötas?”, var några återkommande frågeställningar i tidningarna.

Men om Auschwitz berättade endast ett fåtal. I en liten notis längst ned till vänster på sidan tio uppmärksammade Dagens Nyheter sina läsare, att ett beryktat koncentrationsläger på polskt område blivit befriat under gårdagen, enligt en sovjetrysk kommuniké:

Vid Oswiecim fanns ett av tyskarnas mest ökända koncentrationsläger i Polen. Under ockupationstiden har mångfaldiga rapporter ingått därifrån om grymhet mot internerade polacker och judar. Flera av de beryktade ´likfabrikerna´ fanns inom detta väldiga läger, varifrån det anses utsiktslöst att undslippa med livet.

Bilden som svenskarna tog del av var en annan. En annan verklighet. Det skrevs mest om det enorma snöovädret som precis dragit in över Sydsverige och lamslagit Skånetrafiken. Om ransoneringen, om svårigheten att få tag i kött och potatis kommande månad, men att 750 gram rostat kaffe gick att hämta ut redan på måndag.

Svenskarna kunde också läsa om strejkvarsel och nyproducerade lägenheter. Om föreningsmöten och planerade sommarläger. Men också om engagemanget för Finland och Norge. Något fångläger nämndes i förbifarten, till exempel ”det fruktade” tyska koncentrationslägret i Horseröd på Själland, i broderlandet Danmark. Det rapporterades också om frigivningen av ryska kvinnor efter den sovjetiska framryckningen, kvinnorna som använts som tvångsarbetare i tyska krigsindustrin.

Men inget om Auschwitz.

Röda armén prioriterade inte spridandet av information och bilder till väst om Nazitysklands koncentrationsläger. I motsats till hur brittiska och amerikanska trupper skildrade befriandet av läger som Bergen-Belsen och Buchenwald våren 1945, då kriget i det närmast var över, och världen fick ta del av fotografier och rörliga bilder av tusentals lik, tortyrredskap och kremeringsugnar. En nyhetsrapportering som formade bilden av Förintelsen och Nazitysklands brott mot mänskligheten.

Om den systematiska utrotningen i Auschwitz och andra läger, lärde svenskarna sig först några veckor senare, då de fysiskt och psykiskt nedbrutna lägerfångarna anlände med Vita bussarna och fartyg till sydsvenska hamnar. Vittnesmålen från de nazityska fånglägrens överlevande var ohyggliga. Människospillror med Auschwitztatuering på armen som berättade om krematoriernas skorstenar med kväljande lukt, ugnar med brända mänskliga kvarlevor. Om obeskrivlig terror. En överlevande berättar:

Det värsta var de dagliga processionerna av människor, som steg av tågen. De gick bara några meter utanför vårt taggtrådsstängsel. Jag såg ofta släktingar och bekanta bland dem och framför allt tusentals vackra, oskyldiga barn med dockor på armen. Jag vinkade åt dem – med tårar i ögonen men med ett falskt leende på läpparna, för att de inte skulle ana att de var på väg till sin egen begravning. Jag visst att om några minuter skulle man känna röken av deras förbrända små kroppar.

I dag vet vi. Tack vare vittnesmål och forskning. Auschwitz är sedan länge en global symbol för nazisternas folkmord och en sinnebild för ondska. Sedan flera år tillbaka är denna dag, datumet då Auschwitz befriades 27 januari 1945, en internationell minnesdag för Förintelsens offer.

En dag då vi minns och hedrar alla de som föll offer för Förintelsen. Samtidigt även ett tillfälle att lyfta fram engagemanget hos alla de som på olika sätt bekämpar intolerans och rasism i Sverige och runt om i världen, oavsett form och skepnad, och oavsett mot vilken grupp hatet riktas.

Katarina Kristensson

Överintendent för Forum för levande historia

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons