Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Beklämmande att läsa skolledarnas insändare

/
  • Eleverna behöver lärare som är duktiga i ämnet och goda förebilder, skriver Walter Rönmark. (Personerna på bilden har ingen direkt koppling till artikeln.)

Annons

Replik på "Vi vill ha den bästa möjliga skolan till våra barn och elever".

Att lära våra barn att bli duktiga läsare och goda skribenter är en av skolans många viktiga uppgifter, kanske den viktigaste. För att nå målen, vare sig det gäller svenska, engelska eller matematik, behöver eleverna lärare som är duktiga i ämnet och goda förebilder. Lärare och skolledare måste visa att de behärskar sina ämnen och framför allt förmågan att skriva och uttrycka sig begripligt i tal och skrift.

Mot den bakgrunden blir man lite beklämd och ledsen när man ser 15 skolledare, med skoldirektören i spetsen, skriva en insändare med rubriken Vi vill alla ha den bästa möjliga skolan till alla våra barn och elever som ett svar till lärare, som vill att arbetsgivaren skall lyssna på lärarna.

Jag blir beklämd över tonen, den uppifrån- och-ned-överlägsna attityden till lärarna, som inte, enligt dessa 15 skolledare, tycks begripa vad skola och undervisning är och som inte anses ha kunskap om pedagogik, en kunskap som dessa skolledare däremot tycker sig vara i enorm besittning av. De förstår ju till och med forskning, gu bevars. Men minst lika beklämd blir jag över den språkligt illa, uselt kan man säga, skrivna insändaren. Skall inte skolledare, i det här fallet de högsta befattningshavarna i skolan, kunna uttrycka sig i skrift på ett korrekt och begripligt sätt? De skall ändå vara föredömen för såväl föräldrar som för de elever som skall bibringas goda kunskaper i att skriva och förstå text.

Insändaren som dessa femton skolledare skrivit är full av syftningsfel, grammatiska inkongruenser och ett mumbo-jumbo pedagogikspråk som i alla fall för mig är i det närmaste obegripligt. Man kan bara hoppas att lärare och elever förstår vad skolledarna skriver.

I insändaren talas om en utbildningssatsning som handlar om att låta elever lära sig genom att använda kunskap i skolan för att skapa värde för andra. Vad innebär det? Denna metod (nu är det en metod, i förra meningen en utbildningssatsning) skall, enligt författarna till artikeln, stämma med intentionerna i Läroplanen och är baserad på forskning. Mig veterligt är inte Läroplanen en metodbok, eller utbildningssatsningsbok. Läroplanen anger mål, de kunskaper och färdigheter och attityder som eleven skall ha tillgodogjort sig efter ett antal år i skolan.

Det här sättet att undervisa, fortsätter skribenterna, baserar sig på forskning och har visat sig vara effektivt för att skapa motivation för elever i skolan. Man måste ju säga att de lärare som undervisade på den tid när den svenska skolan var i världsklass måste ha haft en enorm tur som trots att de inte kände till den här revolutionerande motivationsskapande metoden ändå kunde skapa motivation hos eleverna. Vi vet ju alla att motivation är (både beprövad erfarenhet och forskning visar detta) en grundförutsättning för en effektiv inlärning. 100 skolledare (finns det så många?) och förvaltningsledningen har, enligt skribenterna, redan gått igenom utbildningen och nu skall man ut till skolorna och lära lärarna denna motivationsskapande metod. Tydligen kan inte dagens lärare skapa motivation.

Teknik skall delas ut skriver skolledarna vidare – vad är det och hur går det till att dela ut teknik? – och forskning visar också att i samband med att ny teknik delas ut blir det bäst resultat om tekniken följs av utbildning. Här skulle man som det stod i Luthers katekes vilja fråga: Vad är det?

Att sträva efter att bli Sveriges bästa skola 2021, avslutar skolledarna sitt aktstycke med, handlar om så mycket mer än siffror, men siffrorna är en viktig indikator på att vi är på rätt väg. Vägen dit är det viktigaste. Vägen till rätt väg alltså, eller? Det måste väl vara målet som är det viktigaste och inte vägen. Även om Karin Boye säger att det är vägen och inte målet som är mödan värd så är det förmodligen bättre att man i skolan har en knagglig och dålig väg och når målet, än en väg som är bra och bred, men som inte leder fram till målet som Läroplanen anger.

Jag har tidigare trott att den snabba försämringen av kvalitet och resultat i Sundsvalls skolor de senaste 20 åren har berott på dålig politisk ledning och styrning. Efter att ha läst artikeln av de femtons gäng börjar jag tro att lösningen på skolans problem i Sundsvall finns på annat ställe.

Walter Rönmark

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons