Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför säger vi narkossjuksköterskor upp oss

/

Annons

Narkossjuksköterska? Vad gör du egentligen?

Jag är en av alla de narkossköterskor som sagt upp sig. "Bra kämpat! Du gör helt rätt!"  "Men, ursäkta, vad är det du gör egentligen, som narkossköterska alltså?"

Så har det låtit sedan början av juni. Uppmuntran och kampglöd men alltid med en avslutande fråga: "Vad gör en narkossköterska egentligen?"  

Jo, det ska jag tala om för er. Låtsas för en stund att du är min patient.

En vanlig dag för narkos- eller anestesisjuksköterskan, som det också heter: Jag arbetar i sex olika datasystem för att få fram all relevant information om mina patienter. Jag funktionskontrollerar våra apparater och kalibrerar maskiner. Ställer in lungvolym, vikt, ålder, antal andetag per minut, gasblandning m.m. Jag dukar fram för intubering. Doserar läkemedel anpassat för varje individ.

Nu hämtar jag dig (kom ihåg – du är patienten). Jag ställer många frågor. Kontrollerar allt en gång till. Jag gör ytterligare en bedömning av dig och den typ av sövning jag planerat. Ännu fler justeringar görs vid behov. Man utvecklar ett sinne, en fingertoppskänsla. Den vill jag hävda är det viktigaste verktyget jag har i mitt arbete. Själva yrket i sig är ett riktigt hantverk.

Narkos står för inget medvetande och anestesi står för ingen känsla. Jag finns till för att göra alla kirurgiska ingrepp och undersökningar så skonsamma och säkra som möjligt. Under själva operationen övervakar jag alla dina vitala värden (andning, puls, blodtryck, urinproduktion, temperatur, blödning, cirkulation, koagulation). Jag sätter infartskanyler, katetrar och sonder. Jag skyddar dig från tryckskador, köldskador, brännskador och smärta. Jag styr inhalationsgaser, syrgas- och luftblandningskoncentrationer och läkemedelsinfusioner. 

Så är det dags för dig att vakna. Jag planerar och medicinerar inför uppvaknandet. Påbörjar uppvaknandet. Jag utvärderar sövningen och ditt mående innan vi lämnar salen. Jag överlämnar dig tillsammans med en fullständig rapport till ansvarig specialistsköterska på uppvakningsavdelningen. Sedan går jag tillbaka till min egen avdelning för att städa och noga förbereda för nästa patient.

Ja, så rullar det på. Ingrepp efter ingrepp. Både planerade och akuta. Jag assisterar när du får lokalbedövning, smärtblockader, ryggbedövningar och ger lugnande medel vid behov. Jag finns alltid på plats vid livshotande trauman på akutmottagningen och rycker ut vid akuta kejsarsnitt. Det är jag ensam som, med en väska och bår packad med läkemedel, respirator och sprutpumpar, följer med och ansvarar för de patienter som akut måste flytta från vårt sjukhus till ett annat och behöver intensivvård under resan. Det är även jag som hjälper till vid magnetröntgen eller hos tandläkaren när en patient behöver hjälp att slappna av.

Alla patienter kräver min fulla uppmärksamhet. Det är ett stort ansvar. Ett ansvar som kräver sin universitets-påbyggnads-utbildning, den långa praktiken och handledningen av de mer erfarna specialistsköterskorna.

Situationer och tillstånd kan förändras snabbt. Jag måste alltid vara beredd och ha en plan för vad som än händer. Det räcker inte att vara grundutbildad sjuksköterska. Det går inte att lämna över mitt arbete till någon annan. Jag är suverän på det jag gör och det har tagit mig lång tid och att komma hit. När det gäller produktion, som det så fint heter, är narkossjuksköterskorna processteknikerna. Många spetskompetenser och personer med ansvarsuppdrag finns på vår avdelning.

Hoppas jag gett en ganska klar bild av mitt yrke. Kanske ni nu också förstår varför jag försöker höja min lön eller i alla fall ha samma lön som jag haft om jag arbetat i ett annat län och varför jag hävdar att det arbete jag gör inte kan bli ogjort eller ersättas av endast stafettpersonal? Jag och minst 25 av mina 34 kolleger har sagt upp oss och slutar i september. Vad händer med operationskön i höst? Hur blir det för patienterna? Jag rekommenderar starkt ett studiebesök för alla de chefer och politiker som fattar viktiga beslut. Då menar jag inte att ni ska titta på lokalerna, utan på arbetet som faktiskt pågår där. 

Vi kämpar för att en erfaren sköterska ska tjäna mer än en oerfaren. Det ska vara skillnad i lön och inte bara i antal studieår och storleken på ditt studielån om du är en grundutbildad sjuksköterska eller en specialist. Lönetrappan (som arbetsgivaren talat om) är en del av förändringen över tid men att höja grundlönerna en förutsättning för en fortsatt hållbar verksamhet. Det som inte satsas på den fasta personalen kommer att kosta så otroligt mycket mer i stafettlöner och omkostnader. Det kan vi se vi redan nu.

Narkossjuksköterskan som nu tillsammans med sina kolleger lämnar Sundsvalls sjukhus.

Läs också: Narkossjuksköterskor får nobben för lönekrav

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons