Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De är människor som har råkat illa ut

/

Annons

Jag förstår inte riktigt vilka krafter det är som ligger bakom alla rykten, fejkfakta och direkta lögner om tiggare och uteliggare. Det kommer i alla fall inte från någon god människa. Syftet är också väldigt grumligt och det enda naturliga förklaringen är egentligen att det är en sjuk människa som ligger bakom sådant.

Jag träffade en polis på en middag. Han sa att tiggeriet absolut var organiserat. Jag frågade hur han kunde förklara det? Då sa han att en tiggare får in cirka 2 000 kronor per dag!

Naturligtvis är det lögn. Hade det stämt skulle kanske både jag och du sitta där.

2 000 kronor per dag är 40 000 kronor i månaden – skattefritt! Och då har vi ändå lediga helger.

Hur många kan det vara som lägger pengar i muggen? Hur ofta och mycket lägger du? 1 krona? 5 kronor? Enstaka gång lägger någon kanske till och med 20 kronor, när samvetet behöver lättas. Men det hör säkert till ovanligheterna.

Låt oss ändå göra en beräkning. De flesta lägger inte någonting. Ställ er själv och studera så får ni direkta fakta. Men säg att det är en person var tionde minut, alltså sex givare per timme. Säg att de flesta lägger 1–10 kronor. Säg att det är en person som varannan timme lägger 10 kronor = 5 kronor per timme, 1 som lägger 5 kronor per timme, och 4 som lägger 1 kronor. Det är nog högt räknat. Då är vi uppe i 14 kr per timme. Om vi förutsätter att personen sitter på sitt pass 8 timmar, skulle det betyda en dagsförtjänst på cirka 112 kronor. En bra dag. 8 timmar oavsett väder och vind. Möta allas blickar. Förnedringen. Skammen.

Låter det lockande? Men om du var fjärde dag får en hundring extra då?

Hur än mycket de tjänar, hur än organiserat det är, skulle du vilja sitta där? Skulle du sitta för någons annans räkning, dessutom.

Vad är det för fel på samhället? Vad är det för fel på oss?

Vi bor i ett av världens rikaste länder. De flesta av oss har det fantastiskt bra, ekonomiskt, materiellt och socialt. Vi har trygghet, vänner och värme. Vi lever i kärlek och gemenskap. Vi har ett arbete, eller någon annan ekonomisk trygghet. Ändå behandlar vi dem som har de sämst som om de vore sopor, skräp eller ohyra.

När vi ser en tiggare tittar vi bort. Hittar på förklaringar. Vältrar oss i rykten och all slags nedsvärtning. Ju sämre och värre vi kan få dem att framstå, desto bättre verkar det.

Jag har till med sett vissa som svär åt tiggarna, eller säger något annat elakt. Många blir mycket upprörda och rödblommiga. Ofta personer som har allt och lite till. Rädda. Osäkra.

Det går inte att ge pengar varje gång. Det går inte att ge pengar till alla. Självklart. Men det går att säga ett vänligt ord. Det går att ge en vänlig klapp. Det går också, att när man har, ge en enda krona. De som tigger har ingenting. Inga rättigheter. Inga fallskärmar. Inga försäkringar. Ingen som helst social trygghet. Säkert väldigt lite av värme och kärlek. Om vi, som har det så bra, inte kan ge tröst, ett värmande ord och lite vänlighet, till dem som har det sämst, vad är vi då? Vad är vi då värda?

De är inte djur. De är inte ens farliga. De är bara människor som råkat illa ut.

Jan Peder Forsberg kultur och integrationsarbetare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons