Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dela på kostnaderna för Y:et

Annons

Jan Peder Forsberg tar upp Bengt Lindströms Y i Timrå som det konstverk det är, och samtidigt ett landmärke och en försummad resurs för bygden. Han förvånas över att ”man inte förstår och inser vilken tillgång man har.

Jag tror snarare att frågan är praktisk och hänger ihop med Timrå kommuns begränsade budget, men oavsett orsak vill jag bidra med ett konstruktivt förslag. Lösningen är enkel och självklar: Låt oss dela på kostnaderna.

Här är Y-frågan i sju punkter som jag ser den. Läs och begrunda.

1. Y:et är ett storartat konstverk.

Som konstverk har Y:et ett obestridligt egenvärde. Kolossalformatet, den generösa färgglädjen och den väl valda platsen gör det fullständigt unikt.

2. Y:et är en symbolbyggnad.

Y:et gör verkligen skäl för beteckningen landmärke. Det är med sin placering intill E4, nära flygplatsen och mitt i Indalsälvens delta en symbol för hela Sundsvall/Timråområdet, och Y:et kan också läsas som symbol för Y-län, dvs. Västernorrland. Y:et skapar igenkänning och ger identitet åt platsen.

3. Y:et tillhör oss alla.

Formellt hör Y:et till Timrå, men mentalt tillhör det oss alla, som bor och verkar i Sundsvall/Timråregionen. Jag kan ta min egen upplevelse som exempel. När jag kommer norrifrån på E4 och landskapet öppnar sig i Torsbodabacken, då känner jag: -Hemma! Trots att det är två mil kvar hem. Y:et, som skymtar därnere, och som jag strax passerar alldeles nära befäster upplevelsen och knyter den till platsen.

4. Y:et kan inte säljas till vem som helst.

Det har varit på tal att sälja Y:et till ett företag på annan ort för att användas i det företagets marknadsföring. Det går inte för sig. Mot bakgrund av punkterna ovan är det ett omöjligt förfarande, som skulle dra löje över Sundsvall/Timrå för lång tid framåt. Lyckligtvis har Bengt Lindströms anhöriga motsatt sig en sådan lösning.

5. Kvarstår att Y:et är ett ekonomiskt problem för Timrå kommun.

Timrå kommun, som äger och förvaltar Y:et, har begränsad budget och tvingas vända på slantarna för att klara sina skyldigheter. Y:et är en av alla kostnadsposter, som hamnar under luppen. Det behöver enligt uppgift repareras för cirka åtta miljoner kronor, och därtill behövs cirka 100 000 kronor per år för underhåll. Problemet behöver lösas.

6. Låt oss dela på kostnaderna.

Mitt förslag till lösning är att vi ser Y:et som en gemensam angelägenhet för Sundsvall och Timrå och delar på kostnaderna, förslagsvis i proportion till invånarantal. Utslaget på 115 000 invånare i stället för 18 000 blir då reparationskostnaderna 70 kronor per invånare i stället för 450 kronor per invånare. Och den årliga underhållskostnaden blir 1 kr per invånare i stället för 5 kr per invånare.

7. Hur kan det gå till i praktiken?

Förslaget förutsätter att Sundsvalls invånare och politiker ställer upp solidariskt på detta. Min gissning är att vi gärna gör det, när vi tänker efter och inser vilket värde och vilken potential Y:et har för regionen. Sundsvalls betydligt större budget borde klara detta. Förslaget förutsätter naturligtvis också att en sådan lösning kan gillas av Timrå kommun.

Praktiskt kan Y:et knytas till något av de samarbeten som redan existerar.

Det politiska initiativet bör kanske komma från Sundsvall, som med detta upplägg skulle stå för merparten.

Vem antar utmaningen? Och när? Före valet eller direkt efter?

Torbjörn Lindgren, Sundsvall

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons