Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är skrämmande hur vi behandlar våra gamla

Annons
Skribenten är starkt kritisk till såväl sjukvården i regionen som hemtjänsten med anledning av behandlingen av hans ex-hustru. Bild: Claudio Bresciani/TT / Janerik Henriksson/TT

Efter att ha upplevt behandlingen av min ex-hustru av landstinget, känner jag mig nödd och tvungen att skriva och fråga vem som bär ansvaret för vården i Västernorrland.

Hon råkade ut för en kombination av en magåkomma med uttorkning och övermedicinering som följd. Hemtjänsten fann henne avsvimmad på golvet i lägenheten.

Hon var sedan inlagd i ett par veckor på kardiologen för undersökningar där man konstaterade svag hjärtverksamhet och satte in en pacemaker. Att hon inte kunde gå och stå skyllde man på medicinering och skickade hem henne.

Några dagar senare ville hon byta sin trasiga telefon. Jag skjutsade henne till Birsta. Hon kunde omöjligen sätta sig i bilen själv. Väl framme vid affären fick jag hjälpa henne ur bilen. Hon kunde inte gå själv så jag satte henne på rullatorn och skjutsade henne.

Två dagar senare var det dags igen. Hemtjänsten fann henne på golvet och transport till Sundsvalls sjukhus igen. Hon hade svåra parkinsonsymtom och skakade svårt i både armar och ben. Hon kunde inte ens äta själv.

På mors dag hälsade jag och vår dotter på henne på avdelning 26A. Där hade hon bevakning 24 timmar om dygnet, och det behövdes säkert. Något förvirrad försökte hon nämligen resa sig ur sängen. Förutom skakningarna hade hon hallucinationer om saker hon sade sig ha upplevt på avdelningen.

Jag öppnade brevinkastet och fick höra ett svagt 'hjälp, hjälp mig'. Jag hade inga nycklar och efter att ha ringt hemtjänsten säkert 20 gånger svarade till slut en person.

På tisdagen därefter ringde en sköterska från sjukhuset och frågade efter nycklarna till min ex-hustrus lägenhet. Jag blev undrande över detta och sköterskan sade att ex-hustrun skulle åka hem samma eftermiddag. Jag åkte omedelbart dit och pratade med personal på plats – "Hon kan åka hem nu. Hon har gått i korridoren med en sjukgymnast och äter bra". Jag ifrågasatte vem som tar ansvaret för henne när hon lämnar sjukhuset. Svaret blev vårdcentralen och hemtjänsten.

Sundsvalls sjukhus. Bild: Mårten Englin

I dag, torsdag, hade jag inte kunnat kontakta min ex-hustru på två dagar, för hennes telefon har varit avslagen. Orolig sökte jag upp henne. Jag ringde på. Ingen reaktion. Jag ringde på igen och lyssnade och fick höra ett svagt ljud. Jag öppnade brevinkastet och fick höra ett svagt "hjälp, hjälp mig". Jag hade inga nycklar och efter att ha ringt hemtjänsten säkert 20 gånger svarade till slut en person. Efter tio minuter kom en trevlig tjej och öppnade.

Är det bara att skicka hem dem utan att kontakta andra myndigheter?

Hur behandlar man våra äldre? Vad säger ansvarig läkare på avdelning 26A? Hur kunde ni skriva ut henne?

Vad säger våra ansvariga politiker? Skall vi möta detta helvete när vi blir äldre och sjuka? Är det så här ni planerar vår ålderdom?

Var fanns kurator och annan hjälp från kommunen?

Har inte sjukvården ett ansvar för patienterna? Är det bara att skicka hem dem utan att kontakta andra myndigheter? Hon behöver en rullstol eftersom hon inte kan gå och stå. Var finns hjälpen?

Hur kan ni understå er att ta ifrån en människa sin värdighet på detta sätt?

Ex-maken

■■ Följ ST Debatt på Facebook

SVAR DIREKT:

Jag beklagar den förtroendebrist ni upplever. Jag har inte möjlighet att kommentera enskilda fall offentligt.  Utskrivning till hemmet baseras på bedömningar av det medicinska teamet och görs av ansvarig läkare. Våra bedömningar vilar på medicinska grunder.

Insatserna i hemmet styrs av socialtjänstlagen och beviljas av kommunens handläggare. Specialistvården och den medicinska kompetensen har ansvar att överföra information om vårdtillfället till övriga aktörer för att möjliggöra vidare planering.

De olika huvudmännen ska samverka kring den aktuella patienten och tillsammans tillgodose att såväl patient som deras anhöriga känner sig trygga i vårdens övergångar. De brister ni påtalat är mycket olyckliga och jag beklagar den situation som uppkommit. Från specialistvårdens sida kan vi inte svara på de frågor som ni ställer kring bistånd och handläggningen i hemmet utan hänvisar till kommunen.

Jag har tagit personlig kontakt med dig och du är mycket välkommen att kontakta mig igen om du har ytterligare frågor.

Christina Olsson, enhetschef avd 26 A Sundsvalls sjukhus

Läs också:

Under mina sista år i livet vill jag kunna välja var jag ska bo

Ofattbart att bara sätta in en hiss på ett äldreboende för 80 personer

Äldre utsätts för risker varje vecka: Bemanningen inom omsorgen räcker inte till

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons