Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Effektivisering har visst sitt pris

/

Annons

Etik och moral, integritet och sekretess, hygien och omvårdnad, arbetsmiljö och säkerhet.

Alla dessa ord är något som alla hört talas om men det är inte överallt som det tillämpas. När jag år 2007 gick och läste färdigt min undersköterskeutbildning så var alla dessa ord nyckelbegrepp under utbildningen och det var dessa ord som utgjorde grunden inför det yrke jag skulle komma att ha.

Hur kommer korridorvård in i sammanhanget? Salar som är överfyllda och sjuka människor som tvingas ligga i öppen korridor men alla ögon på sig fritt från den som passerar eller kanske till och med få ligga i ett förråd eller badrum, vart har vi integriteten och sekretessen här?

Sverige som anses vara ett välfärdsland med en utav de bästa sjukvårdsinstanserna men stämmer verkligen det? När man filar på ytan så kommer det undre lagret fram och det är precis det som händer här i statistiken ska allt se bra ut men i verkligheten är den rätt skev.

Man drar ner på personal och vårdavdelningar och färre personer ska vårda fler under ibland väldigt tunga och stressiga situationer, är det var vi kallar arbetsmiljö och säkerhet?

Livets slutskede är dit vi alla kommer en dag, förtjänar vi inte då i den stund en värmande hand som kan finnas där istället för att bli oprioriterad för att tiden inte finns? Är detta etik och moral?

Vårdrelaterade sjukdomar som i dag är ett växande problem och endast kan stävjas av en god hygien och arbetssäkerhet men omfattar det verkligen alla sjuka människor som slängs hit och dit för att vårdplatserna inte finns och avdelningar som minskar? Idag är inte vårdyrket något att eftersträva och fler flyr, säger upp sig eller blir utbränd. Personalen har inget eller få saker att säga till om eller vara delaktig i och får hjälplöst titta på det som sker.

Vad är skillnaden mellan den effektivisering som skedde under industrialismens gång när Sverige blev det land vi är idag, där effektivitet på produkten var det som räknades och inte människors liv och hälsa. Arbetarna var bara spelpjäser i ett brickspel utan någon befogenhet att förändra, vilket jag drar stora likheter med dagens så kallade välfärdssamhälle ”allt för att gynna beslutshavarens intressen.”

Hur ska man kunna ge en god vård utan personal och utrymme? För mig som jobbat flera år under dessa villkor känner att jag inte längre gör som jag lärt att jag inte följer de etiska principer jag ansett vara rätt och riktigt. Jag har också hamnat i det läget att hellre lämna skeppet innan det helt sjunker för vem bär ansvaret i slutänden? Jag vägrar vara delaktig i något som jag inte kan bära upp.

Min största fundering är vem är det som bär ansvaret och ska skeppet verkligen få sjunka innan man hittar en lösning? För hur långt har det inte gått när effektivisering sker på människors liv och bekostnad.

Natacha Vadell

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons