Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En hektisk dag i en fritidslärares verklighet

Annons

Vi har några funderingar till dig som ska sitta med och besluta om nästa års skolbudget.

Vi som arbetar i skolans värld undrar om vi överhuvudtaget kommer att ha en fungerande skola där det finns kunnig, engagerad och glad personal. Vi är otroligt trötta efter en höst som varit tillräckligt tung med alla besparingar i form av vikariestopp, anställningsstopp och köpstopp. Vi har redan i dag, innan alla besparingsförslag, trollat med våra knän och slagit knutar på oss själva för att få en fungerande vardag där vi överlever och trots att vi är sjuka så släpar vi oss ofta till jobbet ändå, därför att vi vet att det inte finns tillräckligt med personal som tar hand om eleverna. Men – det går inte att göra hur länge som helst.

En dag i verkligheten:

Jag sitter och äter frukost 06.30, ska börja jobba 07.30 på fritids och har 30 minuters restid. Då plingar det till i mobilen. Anar vad som står där, tro vem som är sjuk i dag? Jo, en av våra vikarier. Okej, en lärare lovar att ta sin klass ensam. Då löser det sig. Men – nu plingar det igen och klockan är 07.05, sitter då i bilen på väg till jobbet och kan inte kolla. Undrar vad det står? Kommer fram och parkerar. Oj då, en till fritidspersonal är sjuk. Nu blir det en spännande dag!

Går in i skolan och hänger av mig kläderna, får då veta att idrottsläraren också är sjuk. Rackarns! Hur gör vi nu? Klockan är 07.45. Hmm ... Ingen planeringstid i dag med klassläraren, för vi måste själva lösa idrottstimmen när vi har veckans enda planeringstid (45 minuter). Jaha, vad gör vi då? Snabb diskussion med läraren. Okej, vi delar klassen och kör matte och idrott halva tiden var och sista kvarten kommer specialläraren in så vi hinner kolla vad vi ska göra imorgon. Nu är klockan 08.00. Fort in till fritids och ta emot ännu flera barn. Där får jag veta att läraren behöver ta ett allvarssamtal med två elever som kränkt en yngre kompis rejält.

Okej, då tänker vi om igen. Jag tar hennes klass och lämnar min klass ensam med den läraren, varpå hennes planerade lektion får bli något helt improviserat, då vi skulle ha delat klassen. Jag har en trevlig stund där vi sitter tillsammans (också helt improviserat på stående fot) och berättar en spännande saga om ett troll och hans djurkompisar. Kollar klockan, ingen lärare tillbaka. Då måste vi fylla tiden ytterligare. Barnen får rita något ur sagan som vi hittade på. Och de är genast med på noterna, pust vilken tur! Efter det har vi sångsamling innan vi går ut på rast. Nu är klockan 09.20. Bara resten av dagen kvar. Känns spännande att veta att det är cirka 85–90 barn och 3 personal i eftermiddag.

Tar en kopp kaffe samtidigt som jag funderar på vad jag ska hitta på att göra på idrottstimmen. Det får bli "Draken och skatten", och så kan vi nog köra en jagislek där barnen tränar på att samarbeta genom att befria varandra. Och så blir det. Fungerar riktigt bra, tack och lov. I halvtid byter vi grupp och det går fortsatt bra. Lämnar över klassen till specialläraren som ser film medan jag och klassläraren kollar över vad vi ska göra i morgon. Så blir det dags att gå med barnen på lunch, nu är klockan 11.30. Fungerar rätt bra i dag. Ska ha rast efter det, men inte då! På grund av sjukdomarna blir det ett extra rastpass där jag hela tiden går och funderar på hur det ska gå i eftermiddag när klockan blir 13.00 och fritids börjar.

Kommer in sent från rastpasset, då några barn inte vill gå in, klockan 12.35. Blir allt argare och försöker skriva den lägesrapport som jag sitter hemma nu och skriver då klockan är 18.15. Går inte att spara mitt dokument på jobbdatorn, minnet är fullt. Snabbt in till klassen efter att ha haft rast i 20 minuter, kollar vilka som går hem och vilka som är på fritids. Sedan snabbt iväg, på med kläderna och ut i ösregnet. Vi är ju bara tre personer så vi behöver vara ute för att räcka till i eftermiddag. Vi är ute i 1,5 timme tills det är mellisdags. Många barn är blöta, liksom vi själva, men vi kan inte gå in för då kan vi inte täcka både ute och inne.

Äter mellis vid 14.30, en mysig och skön stund med barn som sätter korvskivor över ögonen, sparkar på varandra under bordet, kletar smör där det inte ska vara, pratar högt, spiller mjölk och knuffar på kompisen som blir ledsen.

Efter mellis vid 15-tiden, beslutar vi oss för att ta in alla barnen, 32 stycken på min avdelning. De är ganska livliga, springer runt och jagar varandra. Vi säger till, men de lyssnar inte utan fortsätter att busa. Några finner ro till slut och målar, spelar spel, bygger plusplus och ritar, andra driver mest runt och har ingen lust att göra något trots flera erbjudanden från oss i personalen. Ljudnivån är tokhög, tycker jag, men jag vet inte om jag är känslig. Laddar hem en decibel-app för att kunna kolla det, dock ej riktigt kompatibel med min mobil och inte att lita på helt och fullt. Ligger bara på 85 decibel. Och 80 är okej enligt mätaren. Dock är 100 samma ljud som en motorsåg. Och det är vi i närheten av flera gånger.

Under tiden jag och min kollega är på vår avdelning undrar jag konstant hur det går för henne som är ensam med de äldre barnen en trappa ner, 35–40 stycken. Går ner och kollar, läget är relativt lugnt, men hon har ett gäng ute på egen hand som spelar fotboll i mörkret och som vi har noll koll på. Känns ju inte helt bra kan jag tycka, men, men. Chefen har ju sagt att det är det här som gäller i dag.

Till slut blir klockan 16.00 och det är dags för mig att gå hem. Känns himla skönt! Men jag undrar hur det blir i morgon. Blir det fler som är sjuka, kommer någon tillbaka? Vad ska vi göra i morgon? Det är verkligen inte lönt att planera, för det stämmer ändå inte med hur dagen kommer att se ut. Det gäller bara att överleva.

Trött? Ja.

Glad? Nej.

Nöjd med dagen? Nej.

Har massor av energi och glädje kvar? Nej, ingen alls.

Funderar på annat jobb? Ja.

Värk i kropp och huvud? Ja.

Stressad? Ja.

Arg? Nej, inte längre, mest less och likgiltig.

Orolig för morgondagen? Ja.

Bekymrad för min hälsa? Ja.

Bekymrad för eleverna? Ja.

Arg? Jo, det är jag faktiskt. För hur kan man inom samma kommun satsa miljoner på att flytta reningsverket, bygga om torget, bygga om fungerande lekparker, men inte köpa två nya pinnar så att vi kan spela couronne på fritids då det är köpstopp? Det är något jag faktiskt inte kan förstå.

Det jag har skrivit är inte påhittat, utan en av mina vanliga arbetsdagar. Vill du komma och hälsa på i min verklighet? Den verklighet som du vill spara in ytterligare på? Tror inte det, annars är du så välkommen.

Bästa skola 2021? Nej ... Vad tror du?

Fritidslärare i Sundsvalls kommun

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons