Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En skola i förändring

/

Annons

I en språklig tävling mellan Walter Rönmarks insändare (ST 13/3 2015) och barn- och utbildningsförvaltningens ledningsgrupps insändare (ST 2/3 2015) vinner troligen Rönmarks. Däremot förlorar den innehållsmässigt, och jag skulle påstå att det gäller på alla övriga punkter. I huvudsak tolkar jag Rönmarks inlägg som en längtan tillbaka till en tid då skolan i Sverige fungerade bättre. Men att längta tillbaka ger inte våra barn och elever en meningsfull och framgångsrik skolgång. Om man ska längta till en viss tid så är det ju i så fall till en framtid, där alla delar av samhället förstår skolans uppdrag, där varje elev förstår värdet av utbildning och där skolans uppdrag och innehåll ligger i linje med det som vi kan förstå av den tidens framtid. Denna längtan kan vi också kalla en vision, vilken också kan fungera som motivation och ledljus för alla som vill förbättra våra barns och elevers framtid.

En god vision är väl underbyggd. En god vision bygger på barnens och elevernas tankar. Den bygger på lärarnas och fackens utsagor och önskningar. En god vision bygger också på aktuell nationell och internationell forskning. Allt detta ligger till grund för Sveriges bästa skola 2021-satsningen. Alla förvaltningar i kommunen står bakom för att lyfta skolan. Man har lyssnat på lärare och elever, man har lyssnat på forskning och man har initierat flera riktade projekt på ”golvet”. Jag förstår ärligt talat inte att man ser Sveriges bästa skola 2021-projektet som fel på grund av ett uppifrån-och-ner-perspektiv. Hur skulle det annars gå till? Skulle lärarna kunna initiera ett kommunövergripande arbete? Nej.

Alla branscher förändras och alla arbetens karaktär förändras. Nya förmågor behövs i dessa arbeten. Kraven på innovationsförmåga och förändringsbenägenhet ökar ständigt. Detta är verkligheten, redan nu. För skolans del innebär detta att karaktären på kunskaperna förändras och därigenom förändras förutsättningarna för det pedagogiska arbetet i skolorna. Detta innebär förstås att kraven även på lärarens arbete förändras. Och här finns kanske den stora stötestenen. Det gör ont att förändra sig och att omvärdera det man tror på. Men det är trots allt förutsättningen för att förbättra vår skola. Om man som lärare har en orubblig tro på sin invanda pedagogiska gärning blir varje nyhet något som läggs på den redan tunga bördan (vilken är tydligast för de som arbetat länge då många arbetsmoment de facto har lagts till). Det som krävs är alltså att man i stället låter sig förändras. Det kräver att man ser att samhället förändras och att skolan faktiskt är en del av detta samhälle. Skolan måste vara giltig och angelägen, annars kommer våra barn och elever att i ännu högre grad än i dag avfärda skolan som något onödigt och i vägen för det de egentligen vill göra.

Sveriges bästa skola 2021 är ett ambitiöst projekt som skjuter skarpt och skjuter brett. Det är inte en nyck från inkompetenta kommunpolitiker som är beslutat på ett möte en fredagseftermiddag, vilket man kan luras att tro när man läser Rönmarks insändare. Men om man är lärare är det ju ändå man själv som måste göra det. Man måste göra det själv, men ensam är man inte. Det finns stora mängder med erfarenheter och kunskaper hos oss lärare i kommunen som vi bör ta till vara. Vi måste gå in i delakulturen och utforma en kultur av kollegialt lärande så att Sundsvalls skolor kan bli en lärande organisation på riktigt. Det är vägen. Vilket är målet då? På riktigt: vägen är allt, målet är ingenting, särskilt när målet för skolan alltid kommer att undfly oss innan vi hunnit dit.

Pål Christensson

Förstelärare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons