Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En stark längtan efter sällskap

Annons

Utanför köksfönstret svepte livet och dagarna förbi, en efter en. Han tittade ut och tog samtidigt bort en vissnad blomma från pelargonen på fönsterbrädan. Blomjorden var lite torr och han reste sig upp efter vattenkannan efter att först ha tagit stöd mot käppen som stod lutad mot hans stol. Yrseln vid den hastiga rörelsen stillade honom och han väntade en stund tills han kände att benen bar honom igen.

■■ Här hittar du fler insändare och debattartiklar.

Det var ännu inte dags för lunch och hittills skötte han sina morgonbestyr och lagade frukost själv. När Annie levde var det hon som hade lagat både morgongröten och med en oändlig kärlek hade hon skött både sin åldrande make och älskade blommor.

Han vattnade pelargonen och önskade att Annie suttit mitt emot honom i köket och sett på honom med sitt finurliga leende. Det leende som han en gång fallit som en fura inför. Det han saknade mest förutom Annie var att få möjlighet att vara utomhus. Han saknade intensivt doften från blommande syrener, av vinden mot huden, vindar som bar med sig doften av hav, skog och regnvåt jord.

Han avbröts hastigt i sina längtande tankar av ringklockan på dörren. Det var Sigrid från hemtjänsten som kom för att värma hans lunch. Hon var snäll och han var glad att se henne komma men hon var oftast jäktad, det visste han, så att fråga om hon skulle ha tid att ta med honom ut på en promenad gjorde han inte trots sin längtan. Han ville inte ge henne dåligt samvete, så i stället klappade han henne mjukt på kinden och sa: ”Jag klarar mig nu, tack!”

Ingela Nordström Mukka

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons