Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Frågor att besvara innan valet

Annons

Så drar det ihop sig till val igen. Nu ska vi ta ställning till vilka politiker som ska få förtroendet att styra och ställa med våra skattepengar. Det gäller att profilera sin egen och sitt partis förmåga att prioritera och fördela våra skattemedel, men framför allt att ställa så lockande vallöften som möjligt.

Men nu är det också dags att rannsaka hur man skött/misskött sina förtroendeuppdrag under de senaste åren. Vilka prioriteringar har man gjort? Som politiker slår man sig oftast för bröstet och ger sig själva högsta betyg, men man hör/ser aldrig att någon erkänner att man gjort något misstag. Det hade varit mer klädsamt om man erkänt att man gjort fel någon gång. I stället kommer man regelmässigt med bortförklaringar eller skyller på andra. Därför är det nu dags att ställa våra politiker mot väggen och kräva svar på en del frågor:

1. Nuon-affären, mutskandaler (Telia/Uzbekistan,) landstingets (i Västernorrland) indragningar på sjukhus och vårdcentraler, vargflyttningar, järnvägseländet. Vem/ vilka bär ansvaret? Vilken kontroll utövade våra politiker?

2. I Timrå skulle det ransoneras inom åldringsvården, men samma kommun har sedan 2003 satsat 81 miljoner kronor på hockeylaget Timrå IK. Kan detta betraktas som prioriterad kommunal kärnverksamhet? Vilka är de politiker och partier som står bakom dessa beslut?

3. I Sundsvall har man satsat på bad, Himlabadet för minst 424 miljoner. Men för det ökande behovet av åldringsvård och annan social tjänst saknas pengar. Vattenlednings­nätet springer läck titt som tätt, gatuunderhållet försummas. Politiska felprioriteringar?

4. Pensionerna och bromsen. Hur blev det med de ”lånade” pensionsfondspengarna som skulle återbetalas ”krona för krona”? När? 258 miljarder! Vad har dessa pengar använts till? Redovisning? Vilka partier/politiker står bakom denna orättvisa?

5. Hur blev det med de tidigare så storvulna löftena om prioriterade satsningar på vård, skola och omsorg? Våra politiker har som bekant gräddfil om man slutar inom politiken. Som riksdagsman/kvinna hade man redan år 2006 en garanterad inkomst på cirka 40000 kronor/månaden. Varför? Är de i arbetsför ålder, bör de väl som andra medborgare gå till arbetsförmedlingen och söka nytt jobb eller pröva på de olika ”faserna” som numera erbjuds där?

Listan skulle kunna göras mycket lång. Det vore intressant att få ta del av vilka politiker som varit delaktiga i ovan nämnda exempel på beslut. Detta skulle säkert underlätta för många inför valet den 14 september. Eller ska vi återigen uppleva en politikerstrategi där ”man lovar runt men håller tunt”?

T. Nordvall

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons