Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hjälp dina medmänniskor

/
  • ”Redan uppe på sjukhusets  infart skulle någon ha tagit  initiativ till att han återvände dit han skulle. Man är väl inte ute och vandrar i kyla eller tö  i landstingets tråkiga och enkla kläder”, skriver Åke Nyberg.

Annons

Hur tar vi hand om våra medmänniskor när vi ser att de av olika anledningar har behov av hjälp och stöttning i sin tillvaro? Tycker vi kanske att det inte angår oss utan att det finns andra som har till uppgift att i sitt arbete att genomföra de åtgärder som krävs för att sjuka och handikappade skall få en dräglig tillvaro.

Jag ställer frågan med anledning av det som i slutet på året hände en släkting till mig. Han lider av en pågående förändring som beror på den demenssjukdom som försämrar hans tillvaro. Han får varje dag besök av hemtjänsten som ser till att han äter medicin och intar den mat de har med sig. Han tar varje dag en promenad ner till City Gross där han dricker kaffe och samtalar med någon som känner honom.

När vi senast besökte honom hade han ramlat och slagit sig i pannan och klagade på smärtor i nacken. Den sjuksköterska som då besökte honom konstaterade att han behövde komma in på sjukhuset och bli undersökt. Ambulans hämtade honom och på sjukhuset blev han inlagd för fortsatt behandling. När vi dagen efter besökte honom kunde vi konstatera att det inte stod riktigt bra till. Han satt i dagrummet i sjukhusets kläder och en stödkrage på halsen.

Han påträffades senare av hemtjänstens personal nere vid City Gross. Han hade promenerat från sjukhuset i landstingets kläder och ett par sockar med plastsula. Det var väl tur att det var plusgrader men kläderna gav troligen ändå inte någon värme. Hemtjänstens personal skjutsade honom till sjukhuset där han omhändertogs och fick lite värmande kläder. Hade inte hemtjänsten tagit hand om honom så hade han kanske vandrat vidare till sin bostad i övre Bosvedjan och dit hade han inga nycklar.

På sin vandring borde han ha observerats av flertalet bilister och fotgängare. Många av dessa funderade säkert på varför han vandrade så långt i landstingets kläder, men varför gjorde inte någon någonting? En vänlig människa borde ha tagit hand om honom och hjälpt honom tillbaka sjukhuset och den avdelning som han var inlagd på. Redan uppe på sjukhusets infart skulle någon ha tagit initiativ till att han återvände dit han skulle. Man är väl inte ute och vandrar i kyla eller tö i landstingets tråkiga och enkla kläder.

Därför återkommer jag till det jag började med, vi måste ta hand om våra medmänniskor när vi ser att han eller hon behöver hjälp i en vardag som de hela tiden har svårt att leva i. I min släktings fall har han tagits väl omhand av HSB Omsorg i Bosvedjan och det tackar jag och min hustru för.

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons