Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur kunde det gå så fel med ettåringen?

Annons

En övergiven lite flicka kryper omkring, ensam i en mörk, smutsig lägenhet i sin nerbajsade blöja. Hon är hungrig, törstig och ledsen och har varit lämnad ensam i timmar. Hon kanske räddas till livet enbart av att polisen gör en snabb husrannsakan för att leta efter stöldgods.

Hur kan detta hända i Sundsvall, med ett barn i en familj som är välkänd för socialtjänsten? Ett barn som kort tid innan varit omhändertaget för att föräldrarna inte hade förmåga att ta hand om henne? Hur kunde den lilla flickan lämnas tillbaka till denna misär? Varför fick familjen inget stöd från socialtjänsten när barnet återlämnats? Var är flickans ett år äldre syster? Frågorna hopar sig, men ingen vill svara. Det är locket på. Det enda svar som ges är standardsvaret när man vill förhala och mörka – Vi har inlett en utredning. Sedan springer man och gömmer sig och skyller på sekretess.

Alla kan förstå att här har det gått rejält fel. Men varför har socialnämnden tagit beslut som kort därefter visat sig varit grovt felaktiga. Varför har dessa felbedömningar gjorts av en socialtjänst som tidigare haft mycket gott rykte för sina stabila bedömningar och för sina få formella fel. Håller allt detta på att raseras? Det är inte bara handläggningen som fallerat här. Även de öppna insatserna förefaller ha totalhavererat.

Det är såklart en fråga om resurser. Pengar alltså. Personalen på individ- och familjeomsorgen har larmat i cirka två och ett halvt år om att de är underbemannade, utarbetade och inte klarar att upprätthålla tidsfrister och kvalitet. Vad har hänt? Inte mycket. Nu (till slut) rekryteras fyra extra tjänster på grund av att Anders Engqvist, Sundsvallspartiet, fått majoriteten med sig på en utökning av personalen på barn- och familjeomsorgen. S sade nej till detta. Koncernstaben är vansinnig på att socialnämnden anställer fyra socialsekreterare och samtidigt inte drar ner någon annanstans. Men det finns ju ingen mer att spara på.

Alla borde vid det här laget ha begripit att socialnämnden är underbudgeterad med cirka 80–90 miljoner kronor per år. Detta framgår tydligt av en utredning från i våras. Nu ser vi konsekvenserna av den budget för 2013–2014 som Socialdemokraterna fick igenom med stöd av SD. När man bara mäter hur mycket pengar man sparat eller gjort av med, kommer detta att bli det enda viktiga i organisationen.

Socialdirektören Torbjörn Stark påstår att socialnämnden har rätt budget. Har man verkligen det? Socialdirektören har vidare bestämt att det inte behövs någon chef för individ- och familjeomsorgen. Han är i stället själv formellt själv chef där. Varför uttalar han sig då inte i frågan? Var finns ordförande respektive vice ordförande i socialnämnden, Mats Johan Adner (M) och Hans Brynielsson (KD), och oppositionsledaren Lena Österlund (S), nu när det krävs svar på befogade frågor?

Medborgarna i Sundsvall kräver svar. Nu. Hur kunde det gå så här illa? Vad ska ni göra för att detta inte ska hända igen?

Else Ammor, Sundsvallspartiet

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons