Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I dag är vi rädda

/
  • Minnesplats vid restaurangerna på Rue Alibert i Paris.

Annons

Fredag den trettonde. Je suis monde. I dag vaknade världen till. Åtminstone den delen av världen där mitt land ligger. I går skedde den största krigshandlingen i Europa sedan andra världskriget. I morgon kommer världen att minnas fredagen den trettonde november 2015 såsom tusentals från mellanöstern redan minns allt för många dagar. Som sorgens dag.

Vi kommer att minnas den av samma anledning som vi inte minns alla barn, kvinnor och män som redan fallit offer för terrorismen. Frankrike är en del av oss. Syrien, bland andra länder, är inte det. I över fyra år har den organisation som länge hotat världsfreden fått löpa amok i länder som vi inte bryr oss om. Men först nu så börjar vi bry oss. Först i dag känner vi rädsla, sorg, empati och krigslystnad över vad denna organisation åsamkat oss. Först i morgon kommer vi att förstå vad vi borde ha sett, vad vi såg men som vi blundade för.

Terrorismen vill skapa rädsla. I dag är vi rädda. Av allt som händer nu så önskar jag bara en sak: Våldet som lamslagit så många länder i fjärran fick oss knappt att rynka på ögonbrynen. Men attentaten som skett i Frankrike, i vårt vardagsrum, kanske kommer att få oss att bli så rädda att vi tar bladet från munnen, reser oss upp och börja kämpa för varje människa, varje barn, varje kvinna, varje man. För varje världsmedborgare.

Janne

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons