Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I Stöde händer alltid något

/

Annons

I mina unga år fanns det en låt med titeln, ”Killing me softly” med Roberta Flack. Det fanns även en film med samma titel, lite av en thriller.

Vilka likheter som kommunens strategier är för Stöde, har jag egentligen ingen aning om. Kanske inga alls. Kanske bara en oförbereddhet på glesbygdsproblematiken. Det senare om man jämför vad som hänt/händer med de rekommendationer som framtidskommissionen gett för ett framtida Sverige.

Att hjärtat av Sverige dör långsamt kan dock var och en konstatera som ger det uppmärksamhet (hjärtat med funderingen att man tänker sig som en svensk karta och har Smygehuk vid stortån och Treriksröset i toppen av flinten samt söker sig till hjärtat. Då hamnar man i Stöde.).

Kyrkan mitt i byn har vi kvar, dessutom mycket aktiv. Banker är borta, Posten likaså, Försäkringskassan, sportaffär, skoaffär, konditori, kiosker, mackar etcetera. Huberget, med sina skolavslutningar, nationaldagar, spelmansstämma, midsommarfirande etcetera lever för nuet på nåder vidare.

När jag ledsagade landshövdingen, inför invigningen av Ljungandalsvägen, blev han förvånad över den skatt från orten som där visades. Hembygdsföreningen vill vi inte förringa, stödd av kommun och länsstyrelsen med sina bidrag. Hembygdsföreningen blir vid högtider alltså också ett slags hjärta för lokalsamhället. Stödehuset, med ungdomsgård och bad har sina intressenter. Skulle kunna vara fler. Skolan var hotad, men det uppsköts efter föräldrainsats som avslöjade att kommunen räknat fel, egentligen inte kommunbyråkraterna, utan en konsult som kostat cirka 300 000 kronor. Det tog föräldrarna cirka 24 timmar att ta fram riktiga siffror till skillnad mot tre månaders insatser från konsultfirman. I Stöde fanns också Sperrings kiosk som man kunde köpa korv och annat i min barndom.

På vardaglig basis är Ica och Närköp numera hjärtat i Stöde. Med alla nedläggningar är nuvarande Stödebornas Närköp, mer än ett styng i hjärtat. Som återvändande minns jag Sperrings sedan barnsben, är dock bara 60 plus ung. Vet hur Björn Sperring kämpat, inte alltid med någon vinst. Satsade på dagen för tjugo år sedan på vinst och förlust det Stöde längtat efter. När Närköp nu tvingas stänga är det med stor sorg jag skriver dessa enkla rader med hopp att de uppmärksammas. Känns som en epok går i graven. Heder åt Björn och Micke att de nu försöker finna en lösning till Stödes fördel. Blir nästa drag att stänga Ica efter några år eller att ge det förutsättningar att leva vidare?

Sveriges hjärta is killing it softly, inte med ord, men genom en verklighet som skulle kunnas göras något åt, om någon med inflytande höjde en ropandes röst i snart öken, som kommunpolitiker ville höra på.

Vi i Stöde är inte ensamma om utvecklingen med den glesbygdspolitik som förs i Sverige, mycket lite skiljer partierna åt, när det gäller verkstad i detta. I dag är glesbygden ”underdrivet” glömd trots alla rikedomar glesbygden givit för välfärden i vårt land. Skog, vattenkraft, koppar, järn, uppräkningen med historiens vingslag skulle kunna göras lång.

Inte för mycket begärt att landsbygden skulle kunna få igen en del av det, inte bara hjärtesorg.

Knut Frohm, teologie doktor

Återvändande Stödebo, sociolog

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons