Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen har lyssnat på oss

/
Annons

Som boende i Petersvik är vi naturligtvis i allra högsta grad parter i den pågående debatten om stadsdelens framtid. Vi har vid flera tillfällen fört fram att vi i princip erkänner samhällsgemenskapens rätt att lösa in fastigheter med tvång, men vi skulle förstås gärna ha fått några intellektuellt begripliga skäl när vi nu tvingas avstå från våra hus och hem belägna i Sundsvallsfjärdens sista grönområde. Dessa ska nu ligga tömda tills SCA och kommunen ska fatta beslut om investeringar eller ej. Hösten 2017.

Något verkligt forum för sådana konstruktiva utbyten eller samtal har inte funnits. Företrädarna för kommunfullmäktiges partier försöker nu också skriva om historien i en artikel i ST (15/8) när de hävdar närvaron av politiker på olika former av samråd genom åren: I samband med dessa har kommunen tillsammans med samverkande parter bjudit in till ett stort antal offentliga möten där såväl politiker som tjänstemän deltagit. Därutöver har politiska företrädare vid många tillfällen haft enskilda träffar med de närmast berörda.

Detta påstående är inte sant. Sanningen är att hård kritik riktades mot samråden för den totala bristen på närvaro av ansvariga politiker. Tjänstemän och konsulter avvisade konsekvent alla kritiska frågor med hänvisning till att detta är en politisk fråga så den kan jag inte svara på. Mötesdeltagare var så frustrerade att de lämnade pågående möten. Den 25 augusti 2011 skrev vi, bland annat, och påtalade frånvaron av ansvariga politiker och vi skrev också att det är konsulter och tjänstemän som driver projektet i enlighet med enda-vägen-principen, inte som ett noga övervägt val mellan olika alternativ. Petersvik som ett kultur-och strandnära naturområde i Sundsvallsfjärden är naturligtvis en högst begränsad resurs, och områdets värde och potential för visionen om en attraktiv stad har konsekvent förringats och bagatelliserats – också av politiker. Likaså konsekvenserna för boende i Alnösundet, Granbacken, Korsta och naturligtvis för hela Sundsvall. Misskreditering är – och förblir – en dålig strategi i all demokratiskt sinnad stadsplanering. Det har inte minst den nu snabbt framväxande, mycket välorganiserade och aktiva gräsrotsrörelsen Rädda Petersvik visat.

På nästa samrådsmöte den 9 november 2011 dök så byggnadsnämndens dåvarande ordförande Erland Solander upp. Han sa inte mycket mer än att det är politiker som fattar besluten, inte tjänstemän eller konsulter – och det inhoppet som svar på kritiken var alldeles försent i processen, folk var redan alltför upprörda och desillusionerade för konstruktiva samtal. Varför hade kommunen inte inhämtat relevanta kunskaper om kommunikationsstrategier, samrådsförfaranden och intentionerna med sådana?

En direkt lögn är påståendet att politiska företrädare vid många tillfällen skulle ha haft enskilda träffar med de närmast berörda. Först efter initiativ från en fastighetsägare med ett rikt kontaktnät lyckades man genom hårt arbete att få ansvariga företrädare för olika partier att hastigt besöka Petersvik, när inriktningen redan hade valts. Dessa politiker träffade alltså en fastighetsägare för ett antal år sedan, någon gång runt 2009 – tror vi, ingen av oss var med. Ingen av oss har heller haft någon enskild träff med någon enda ansvarig politiker. Att en majoritet i fullmäktige inte personligen har tagit del av de kultur- och naturvärden som finns i Petersvik stämmer till eftertanke. Vad är det för slags självbild dagens företrädare för politiken söker upprätthålla i sitt inlägg? Varifrån kommer dessa falska eller kanske rentutav påhittade uppgifter?

För så är det - inte en enda ansvarig politiker har någon gång tagit kontakt med de fastighetsägare som alltjämt är kvar i Petersvik. Vi känner överhuvudtaget inte till ett enda sådant initiativ genom alla åren. Som ett exempel – bland många, många – på den bristande kommunikationen från myndighetens sida var det närmast ofattbara att via media få information om att stadsbyggnadskontoret hos Stadsbyggnadsnämnden ansökt om expropriering av de återstående fastigheterna i Petersvik. Vi har ofta känt och sagt det. Vare sig ansvariga tjänstemän eller politiker har ens velat se oss i ögonen.

Frågan infinner sig naturligtvis osökt, vi här i Petersvik kanske inte räknas till de närmast berörda?

Är då dessa svepande osanningar i dag medvetna och avsiktliga eller ej? Finns det behov av att dölja begångna misstag, av försvarsattityder, rättfärdiggörande, önskan att behålla makten, ansvarsglidningar? Kanske litet eller mycket av alltihop. Det är svårt att ljuga bara en gång, för osanningar behöver ofta täckas upp av ännu fler osanningar. Logistikparksprojekt med expropriationsprocess har, otroligt nog på 2000-talet, saknat en extern, oberoende professionell uppföljning och utvärdering – och givetvis då med relevant återkoppling på alla nivåer. Det behövs fortfarande. Processen behöver verkligen ett rådrum. Minst det. För det är väl inte någon som tror att berättelsen om förstörelsen av Petersvik tystnar när vi boende har tvingats bort?

Läs även: "ST borde agera för Petersvik"

Läs även: "Skapa ett rådrum för Petersvik"

Mikael Andersson och Anna Zaar Andersson

Britt-Marie Hultén och Jens Hultén

Marie Lander och Glenn Lindström

Maria Hagelby Odbratt och Göran Odbratt

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons