Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kommer dagens unga påverkas av skränande nazister?

Annons
Snart finns inga överlevande kvar som kan berätta. Räcker det med att skolklasser åker på studiebesök till Auschwitz? Eller kan de ändå låta sig påverkas av de skränande nazister? frågar sig skribenten. Bilder: Foto: Ulf Palm/TT och Lars Dafgård (Montage)

Vad visste vi om andra världskriget? I skolan på 50-talet var det ordning och reda. Alla ämnen behandlades och gicks igenom och man fick betyg redan i första klass. Historia var ett av ämnena. Sveriges historia avhandlades med alla dess kungar och krig. Men det tog slut någon gång på 1800-talet. Längre hann vi inte. Vi kom aldrig fram till andra världskriget.

Visserligen visste vi ungar att något hade hänt. Pappa och en av hans bröder hade varit inkallade (det vill säga gjort värnplikt) extra länge, det berättade pappa och det finns bilder från då han var ute på övning och hade en stor gasmask för ansiktet.

Ransoneringskorten fanns kvar i någon låda, vissa av dem användes fortfarande i slutet av 40-talet vill jag minnas. Vi barn fick leka med dem.

Det dröjde länge innan det gick upp för mig vad som verkligen hänt. Det kan rent av ha varit på 60-talet.
Längre än till någon gång på 1800–talet hann vi inte under historielektionerna. Vi kom aldrig fram till andra världskriget, skriver skribenten. Bild: Svenskt Pressfoto/TT.

 ■■ Följ ST Debatt på Facebook

På min pappas morfars gård där vi hyrde övervåningen hade man haft kaniner. Jag hade en kaninmössa när jag var liten, det finns bilder på det. Troligen från en av ”moffars” kaniner. Men att de ätit upp själva djuret fick jag inte veta. De hade också haft höns och gris trots att det inte var ett jordbruk.

Förmodligen var skälen matbristen under det gångna kriget. Men ingen pratade om det. Inte i skolan. Inte hemma. Om judeutrotningarna visste vi skolbarn på 50-talet ingenting! Judar var det vi läste om i bibeln på kristendomsundervisningen eller i söndagsskolan.

Ämnet kristendom innehöll bara den kristna tron. Jag vill minnas att ordet muhammedaner någon gång nämndes. Det var benämningen på dem vi idag kallas muslimer. Men att det fanns andra religioner än kristendomen var något som aldrig nämndes då.

Snart finns inga överlevande kvar som kan berätta. Räcker det med att skolklasser åker på studiebesök till Auschwitz?

Det dröjde länge innan det gick upp för mig vad som verkligen hänt. Det kan rent av ha varit på 60-talet då jag läste en bok av en författare som suttit i koncentrationsläger men undkommit. Jag blev förstås helt chockad!

Undan för undan fick man ju vetskap i press och TV där bilder på utmärglade människor i randiga fångdräkter stor bakom höga staket och tittade storögt mot fotografen. Men det mänskliga lidandet var svårt, omöjligt att ta in.

Förintelsemonumentet i Berlin. Bild: Markus Schreiber/TT

Idag skäms jag och skräms över att nazister fortfarande drar omkring och i grunden hyllar Hitler för vad han gjort. Dessa människor är inga 40-talister, så de borde veta vad som hände. Det finns inget försvar för deras inställning. Ingen levande människa kan väl anse att det är helt i sin ordning att gasa ihjäl, svälta ihjäl, tortera ihjäl en annan människa. Oavsett allt. Skjuta ihjäl. Med vilken rätt? Anser man sig stå över alla andra?

Men snart finns inga överlevande kvar som kan berätta. Räcker det med att skolklasser åker på studiebesök till Auschwitz? Kommer de att förstå, ta ställning? Eller kan de ändå låta sig påverkas av de skränande nazister som dessvärre breder ut sig i hela Europa i dessa dagar. Obegripligt men en alldeles tydlig tendens. Skrämmande och obehagligt.

Var finns det sunda förnuftet?

Läs också:

Marcus Bohlin om SVT:s haveri: Ni springer nazisternas ärenden, ST 4/7.

SVT svarar: Det vore en journalistisk reträtt att inte bemöta NMR:s påståenden om Förintelsen

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons