Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Landstingets organisation måste ses över

/

Annons

Återigen gör Landstinget Västernorrland ett hisnande minusresultat. Från olika håll ropas det om åtgärder. Förslag om utomstående konsulter tas upp men ingen nämner den egna personalen.

Efter att ha arbetat inom landstinget inom olika specialistområden så vet vi att det finns besparingspotential i kanske lite oväntade lösningar. De senaste åren har till exempel präglats av en omställning där allt färre, och allt mer specialiserade, ska göra allt mer. Det betyder i dag att till exempel läkare och sjuksköterskor ägnar en stor del av sin arbetstid åt administration som någon annan skulle kunna göra, högutbildad personal sätts på städarbete. Att anställa fler läkarsekreterare skulle göra att andra yrkesgrupper kan ägna sig åt det de är utbildade för och som ingen annan kan göra. Fler undersköterskor är på samma sätt nödvändiga och fyller en oerhört viktig funktion i sitt patientnära arbete samtidigt som de frigör tid från andra yrkesgrupper (se insändare Sundsvalls Tidning den 14 april, om undersköterskor).

Landstinget Västernorrland har bland sjuksköterskor ett rykte om sig att vara en av landets sämsta arbetsgivare. Något som nu gör att såväl nyutbildade som de med lång erfarenheter flyr landstinget som arbetsgivare. Vi måste bli en bra arbetsgivare genom att skapa goda arbetsvillkor, bemanna tjänster och betala vår personal rimliga löner. Genom att anställa mer ”på-golvet-personal” underlättar vi arbetet för de som är specialiserade så att de får göra det de är utbildade för.

Samtidigt är det viktigt att äntligen våga sätta ner foten och se över landstingets struktur i sin helhet. Grundförutsättningen måste vara att alla ska ha rätt till lika god vård oavsett vart i länet man har sitt hemsjukhus. Det är inte rimligt att den psykiatriska dygnsvården är dyrare i Örnsköldsvik, där det inte bedrivs LPT-vård (Lagen om psykiatrisk tvångsvård) än i Sundsvall som har all LPT-vård. Varje patient som ska LPT-bedömas i Sundsvall, och skickas från Örnsköldsvik, kostar upp emot 10 000 kronor, pengar som lätt skulle tjänas in genom att ha tillgängliga läkare på samtliga sjukhus alternativt lägga ner vårdavdelningar och koncentrera vården till ett sjukhus.

På samma sätt ser det ut med förlossningsvården där det måste vara ett absolut krav att det alltid ska finnas tillgängliga barnläkare och att samtliga förlossningskliniker uppfyller Socialstyrelsens krav (om minst 1 000 förlossningar per år för att räknas som en säker förlossningsklinik, något som ej gäller för förlossningen i Sollefteå).

Vi måste dels styra om patientflödena så att samtliga kliniker uppfyller Socialstyrelsens krav alternativt se över var vi bedriver vård. Förmodligen finns det liknande lösningar inom varenda specialitet som skulle kunna ge en bättre, mer patientsäker vård om någon bara vågade sätta ner foten.

Politik handlar om att våga prioritera våra resurser. Det är dags för politiken att ställa frågan till den personal som arbetar i verksamheterna och vet hur den fungerar. Genom att skapa delaktighet hos personalen skapar vi förutsättningar för att bli en bättre arbetsgivare.

Skiljelinjen i landstingspolitiken i dag går inte mellan ideologiska partier utan mellan landskapen vilket är olyckligt och har skapat fastlåsningar. Vi hoppas nu att någon bland landstingspolitikerna vågar lyfta frågan om att på allvar se över om all vård ska bedrivas överallt samt att våga involvera och lyssna på den personal som befinner sig i verksamheten.

Utifrån de förutsättningar som finns i länet i dag är det vår bedömning att vi inte har råd med tre akutsjukhus, något som måste kunna sägas utan hot om våld.

Christiane Rüdiger

Barnmorska, vänsterpartist

Elisabet Finné

Läkare, specialist i allmänmedicin och företagshälsovård, vänsterpartist

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons