Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lodjuren minskar– varför?

/

Annons

Lodjurspopulationen i Sverige har enligt ett pressmeddelande från Naturvårdsverket 19 november ­mer än halverats på bara några få år.

Vid inventeringar gjorda vintern 2008/2009 påträff­ades 291 familjegrupper motsvarande cirka 1 750 ­individer, men har därefter gradvis minskat och under senaste inventeringen påträffades bara 142 familjegrupper, eller cirka 840 ­lodjur.

Orsakerna som Naturvårdsverket anger är mycket vaga och osäkra. Ökad jakt är självklart en faktor, men att minskad bytestillgång, där det ofta hävdas att lodjuren gör slut på rådjuren och därmed sig själva är ­inte trovärdigt. Lodjuren svälter inte eftersom cirka 85 procent av de tusentals fällda lodjur som besiktats av SVA har varit vid medelgott eller över medelgott hull.

Den nedgång av rådjursstammarna som jägarnas avskjutningsstatistik på rådjur visar sedan mitten av 1990 talet, ska ställas mot stadigt ökande trafikolyckor med rådjur under samma period. För den förra råder frivillig rapportering, ­medan det är straffbart att inte rapportera trafikolyckor med rådjur! Så vad är ­på­litligast och vem ska man tro på?

Vad Naturvårdsverket där­emot inte nämner som ­orsak till lodjurens nedgång är omfattningen av den illegala jakten.

En omfattning som enligt forskarna utgör 46 procent av dödligheten hos vuxna, produktionsdugliga lodjur. Tillsammans med alltför stora tilldelade licensjakter, är detta tveklöst den största orsaken till lodjurens kraftiga nedgång, men det vågar myndigheterna uppenbarligen inte ta i sin mun.

Adaptiv och lärande förvaltning har varit ledord inom rovdjursförvaltningen de senaste decennierna, men det har vi dock inte sett mycket av. Den rådande förvaltningsstrategin kan mer betraktas som en ”jojo­förvaltning” med kraftigt varierande jaktkvoter och där försiktighetsprincipen och lärandet fått ge vika för krav på alltför stora tilldelningar. Kvoter som dessutom är grundade på mycket tveksamma bärkraftstudier, som till del bygger på mycket bristfällig och ­frivillig rapportering över ­rådjursavskjutningen.

Enligt politiska beslut ska rovdjur och klövvilt samförvaltas. Då är det hög tid att ansvariga myndig­heter tar lärdom av sina misstag och intar en mer professionell och trovärdig förvaltning av våra känsliga rovdjursarter.

Till exempel genom att införa obligatoriska avskjutningsrapporter för allt vilt och att länsstyrelserna, som ansvarar för jakttillsynen, verkligen tar det ansvaret för att minska den ­illegala jakten.

Källor:

Svenska Jägareförbundet avskjutningsstatistik.

Nationella Viltolycksrådet.

Andrén H. med flera Survival rates and causes of mortality in Eurasian lynx in multiple-use landscapes. Biological conservation 131.

Anders Ekholm

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons