Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Min dotters plåga hade kunnat undvikas

Annons

All ära till sjukvården och dess personal, men ibland kan man undra om de är värda den slant de vid många tillfällen kräver.

Jag har en dotter som för fyra år sedan fick diagnosen diabetes, och samtidigt fick hon ångest. Naturligtvis skrevs det ut mediciner för detta, och även mot förhöjda sköldkörtelvärden.

På bara några månader gick hon upp i vikt så vi knappt kände igen henne. I förlängningen blev hon så deppad att hon gick till psykolog för ångest och depression. Naturligtvis gick denne psykolog efter sin manual utan att se sig om kring. Hon har även vid flera tillfällen försökt redogöra om sina problem för övrig sjukvårdspersonal, till exempel problemen med den extrema viktökningen och ångesten som i förlängningen gör att hon har svårt att koncentrera sig.

Ingen vaknade förrän nu, då hon gått upp tolv kilo och någon kollade upp vilka biverkningar hennes mediciner har. Någon medicin ändrades och vipps kände hon sig genast bättre. Även koncentrationen blev genast bättre! Om detta gör att hon minskar i vikt får framtiden utvisa, men om de berörda inom sjukvården tänkt till en aning så hade de här fyra plågsamma åren för vår dotter varit något annat.

Jag, som lekman, förstår att medicinerna gjorde att hon gick upp till nästan oigenkännlighet på bara någon månad, men ingen reagerade över detta bland vår välutbildade sjukvårdspersonal.

Besviken skattebetalare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons