Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När empatin slår i taket

Annons

Efter min knäoperation var det nu dags att börja jobba igen, dock fortfarande med kryckorna kvar.

Men vadå, en liten transport från hemmet till polishuset är väl ingen match. Andra resenärer kommer säkert visa hänsyn. Eller…

Har åkt nu i en vecka med buss/pendeltåg. Trångt, knuff, buff, ”kan du vika in ditt ben!”…ehhh nej. Alla ska fram, just jag ska fram tänker alla, jag, jag. Skynda skynda, klämma in sig framför, ge en sur blick… Så trött på detta ”jag”…

Facit: Endast en person har hållt upp en dörr, ingen har rest sig när alla säten varit varit upptagna. 5060 har tryckt sig framför. Jag kan i och för sig stå hyfsat, men tänker på de som har ännu mer problem med rörlighet och så vidare.

Så vakna nu. Ta fram lite empati, visa hänsyn, bjud på ett leende, växla ner ­något. Skulle bli så mycket trevligare pendling då.

“Sama”

smårbarnspappa, polis, medborgare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons